Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad vår instinkt kände...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin fantasi och förmåga att berätta,[1] ironisk, timid och fin,
längre fram officer i Kaukasus, där han tog till vana att supa
sig full, men, driven även han av kristlig kärlek, tillbringade
sitt liv i de fattigas kojor, delande allt vad han ägde med de
elända. Turgenjev sade om honom, »att han i praktiken
omsatte denna ödmjukhet inför livet, som hans bror Leo åtnöjde
sig med att teoretiskt utveckla».
Hos de fader- och moderlösa voro två ädla kvinnor. Den
ena var tant Tatiana,[2] »som hade två dygder», säger Tolstoi,
»sitt lugn och sin kärlek». Hela hennes liv var endast kärlek.
Hon uppoffrade sig ständigt...
Hon har lärt mig känna den andliga njutning det är att
älska...
Den andra var tant Alexandra, som alltid tjänade de
andra och själv inte ville bli betjänad, redde sig utan tjänare,
hade till favoritsysselsättningar att läsa helgonens liv och
att tala med pilgrimer och menlösa. Flera av dessa »menlösa»
bodde i huset. En av dem, en gammal vallfärderska, som läste
upp psalmer utantill, var gudmor till Tolstois syster. En
annan, den halvförryckte Grischa, kunde icke göra annat än
bedja och gråta...
O, Grischa, du sanne, kristne man! Din tro var så stark, att
du kände Guds annalkande, din kärlek var så glödande, att
orden flöto från dina läppar, utan att ditt förstånd hejdade
dem. Och hur förhärligade du icke hans storhet, då du icke
fann ord, men badande i tårar kastade dig ned i stoftet![3]...
Vem inser icke vilken del alla dessa ringa själar haft i
Tolstois utveckling? I mer än en av dem synes levnadsslutets
Tolstoi redan skymta och treva sig fram. Deras böner, deras
kärlek hava i barnets själ nedlagt det trons utsäde, vars
skörd åldringen skulle se uppspira.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
