Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han studerade i Kasan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Det var inte lätt. Han var då ful som en apa: ett grovt,
långt och ofint ansikte, kort hår, som gick långt ned i pannan,
små ögon, som fixera en med ett hårt uttryck inifrån sina
mörka hålor. Bred näsa, tjocka, framskjutande läppar och
stora öron.1 Då han icke kunde hysa några illusioner om denna
fulhet, vilken då han var barn redan förorsakade honom häftiga
utbrott av förtvivlan,2 ville han förverkliga idealet att vara
»comme il faut».3 Detta ideal förde honom, då han skulle
efterlikna dem som voro »comme il faut», till att spela, sätta
sig i en mängd dumma skulder och kasta sig i utsvävningar.4
Det var en sak, som alltid räddade honom, nämligen hans
absoluta ärlighet.
»Vet ni, varför jag tycker mer om er än de andra?» säger
Nechljudov till sin vän. »Ni har en förvånande och sällsynt
egenskap: uppriktighet.»
»Ja, jag säger alltid även vad jag blyges för att erkänna
för mig själv.»3
Under sina värsta förvillelser dömer han sig med
obarmhärtig klarsynthet.
»Jag för ett fullkomligt djuriskt liv», skriver han i sin
Dagbok. »Jag är alldeles förbi.»
Och med sin mani att analysera antecknar han i detalj
orsakerna till sina förvillelser:
i. Obeslutsamhet eller brist pä energi. 2. Självbedrägeri.
3. överilning. 4. Falsk blygsel. 5. Dåligt lynne. 6. För-
1 Efter ett porträtt från 1848, då han var tjugu år (återgivet i
första delen av Vie et (Euvre).
2 »Jag inbillade mig, att det icke fanns någon lycka på jorden
för en man, som hade så bred näsa, så tjocka läppar och så små ögon
som jag.» (Barndom, XVII.) På ett annat ställe talar han mycket
bedrövad om »detta uttryckslösa ansikte, dessa slappa, veka,
obestämda, ofina drag, som påminna om de simpla muschikerna, dessa stora
händer och fötter». (Ungdom, I.)
3 »Jag delade mänskligheten i tre klasser: de som voro comme
il faut och därför ensamt värda aktning; de som icke voro comme il
faut och därför värda förakt och hat; samt slutligen plebsen, som inte
alls kunde räknas.» (Ungdom, XXXI.)
4 I synnerhet under en vistelse i Petersburg 1847—1848.
5 Från mina barndoms- och ynglingaår, XXVII.
2—210396. Rolland, Tolstoi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
