- Project Runeberg -  Tolstoi /
21

(1921) [MARC] Author: Romain Rolland Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Men Tolstoi är 1850 mindre...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

och Gud. Tolstoi antecknar i sin Dagbok de tre demoner,
som hota att uppsluka honom:

1. Spelpassionen. Kampen möjlig.

2. Sinnligheten. Kampen mycket svår.

3. Fåfängan. Den allra fruktansvärdaste.

I samma ögonblick som han drömde om att leva för andra
och att offra sig, störtade sig vällustiga eller lumpna tankar
över honom: bilden av någon kosackkvinna eller »den
förtvivlan, han skulle känna, om hans vänstra mustasch stod
upp mer än den högra».1 »Men i alla fall!» Gud var ju
närvarande överallt, han skulle icke övergiva honom mera.
Själva kampens heta sjudande var fruktbringande, alla
livskrafter förhöjdes genom den.

Jag tror, att det plötsliga infall jag fick att resa till Kaukasus
sändes mig från ovan. Guds hand har lett mig. Jag skall icke
upphöra att tacka honom för det. Jag känner, att jag blivit
bättre här, och jag är fast övertygad, att allt som kan hända
mig blott skall lända till mitt bästa, emedan det är Gud själv,
som velat det. . .2

Det är jordens lovsång om våren. Hon betäckes av
blommor. Allt är gott, allt är skönt. 1852 spira de första
blommorna fram ur Tolstois diktarsnille: Barndom, En godsägares
morgon, Ett strövtåg, Från mina barndoms- och ynglingaår,
och han tackar livets ande, som befruktat honom.3

1 Dagbok den 2 juli 1851.

3 Brev till tant Tatiana, januari 1852.

3 Ett porträtt från 1851 visar redan den förändring, som
försiggår i själen. Huvudet är lyft, ansiktsuttrycket har ljusnat litet,
ögonens hålor äro mindre mörka, ögonen bevara ännu sin stränga
stelhet, och den halvöppna, av en gryende mustasch beskuggade munnen
är trumpen; det är fortfarande i hans uppsyn något högdraget och
trotsigt, men också mycket mera av ungdom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rrtolstoi/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free