Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om min barndom - Berättelser från Kaukasus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Tolstoi befanns alltså vid sitt första framträdande vara
en för publiken bekant figur. Men hans personlighet gjorde
sig snart gällande. Från mina barndoms- och ynglingaår
(1853), ett mindre rent och fulländat konstverk än Barndom,
företer en mer originell psykologi, en mycket livlig naturkänsla
och en upprörd själ, som skulle förorsakat Dickens och
Töpf-fer stort bekymmer. I En godsägares morgon (oktober 1852)1
synes Tolstois karaktär tydligt utformad med sin iakttagelses
oförskräckta uppriktighet och sin tro på kärleken. Bland
de förträffliga porträtt av bönder, han ger oss i denna novell,
finner man redan utkastet till en av de vackraste tavlorna
från hans Folkberättelser: den gamle vid bikupan,2 den lille
gubben under björken med utsträckta händer och lyfta
ögon, det skalliga huvudet lysande i solen, och runtomkring
honom de guldgula bina, som svärma utan att sticka honom
och bilda som en krona kring hans huvud . . .
Men de typiska verken från denna period äro de, som
omedelbart återgiva hans förehandenvarande stämningar:
berättelserna från Kaukasus. Den första, Strövtåget
(avslutad den 24 december 1852), ådrager sig uppmärksamhet
genom sina praktfulla naturbeskrivningar: en soluppgång
bland bergen, på stranden av en flod; ett förvånande vackert
nattstycke, i vilket skuggor och läten återgivits med gripande
intensitet; återkomsten om kvällen, medan snötopparna i
fjärran försvinna i det violetta töcknet och soldaternas vackra
och sjungande röster stiga och förlora sig i den genomskinliga
luften. Flera typer ur Krig och fred pröva här på att leva:
kapten Khlopov, den verklige hjälten, som alls inte slåss
för sitt nöjes skull, utan emedan det är hans plikt, »en av
dessa enkla, lugna, ryska fysionomier, som det är mycket lätt
och mycket angenämt att se rakt in i ögonen». Klumpig,
tafatt, litet löjlig, likgiltig för omgivningen, är han den ende,
som icke förändras under slaktningen, då alla de andra
förändra sig; »han är alldeles som man alltid sett honom: samma
1 En godsägares morgon fullbordades först 1S55—56.
" D$ båda dldringartte (1885),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
