Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I november 1853 hade krig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
fullt av kärlek strida skrattande och plötsligt, utan att förstå
något, sjunka i döden. De båda bröderna stupa samma dag,
den sista dagen av försvaret. Och novellen slutar med dessa
rader, som hava en underton av patriotiskt raseri:
Hären lämnade staden. Och när soldaterna sågo det övergivna
Sebastopol, fylldes deras hjärtan med outsäglig bitterhet, de
suckade och knöto handen åt fienden.1
1 Då Tolstoi 1889 skrev ett företal till En artilleriofficers minnen
frän Sebastopol av A. J. Erschov, genomgick han i tanken åter dessa
scener. Alla heroiska minnen hade försvunnit från dem. Han erinrade
sig blott den fruktan, som varade i sju månader — fruktan för döden
och fruktan för skammen — den ohyggliga andliga tortyren. Alla
bragder under belägringen sammanfattades för honom i detta: att hava
varit kanonmat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
