Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Då Tolstoi kommit ut ur detta...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Vad Tolstoi i synnerhet icke kunde förlåta dessa författare
var, att de trodde sig vara en utvald kast, eliten bland
mänskligheten. I hans antipati för dem ingick mycket av den förnäme
adelsmannens och officerens högdragenhet gentemot
borgerliga bläcksuddare och liberaler.1 Det var också ett
karakteristiskt drag för hans natur — det erkänner han själv — »att
instinktivt motsätta sig alla allmänt erkända uppfattningar».2
Misstro mot människorna, ett latent förakt för det mänskliga
förnuftet lät honom överallt vädra självbedrägeri, svek och
lögn.
Han trodde aldrig på människors uppriktighet. All
andlig flykt tycktes honom falsk, och han hade för vana att med sin
sällsamt genomträngande blick fixera den, som han trodde
icke talade sanning . . .3
Vad han hörde på! Vad han såg på den han talade med,
såg på honom med sina gråa, djupt liggande ögon! Med vilken
ironi bet han icke samman läpparna/4
Turgenjev sade, att han aldrig hade känt någonting
obehagligare än denna vassa blick, som i förening med ett par giftiga
ord kunde göra vem som helst ursinnig.5
Mellan Tolstoi och Turgenjev kom det till häftiga
uppträden6 redan vid deras första sammanträffanden. På avstånd
1 Turgenjev klagar i ett samtal över »Tolstois idiotiska
adelsstolthet, hans skrytsamma junkersätt».
a »Ett gott eller dåligt men för mig alltid utmärkande
karaktärsdrag är, att jag med eller mot min vilja alltid motsatt mig
epidemiska yttre inflytanden . . . Jag har haft motvilja för att följa
med strömmen.» (Brev till P. Birukov.)
3 Turgenjev.
4 Grigorovitsch.
5 Eugène Carchine, Souvenir sur Tourgueniev, 1883. Se Tolstois
levnadsteckning av Birukov.
4 Det häftigaste, som medförde en formlig brytning mellan dem,
ägde rum 1861. Turgenjev gav uttryck åt sina filantropiska åsikter
och talade om den välgörenhet, varåt hans dotter ägnade sig.
Ingenting irriterade Tolstoi mer än mondän välgörenhet.
»Jag tror», sade han, »att en välklädd ung flicka, som sitter med
smutsiga och illaluktande trasor i knäet, spelar teater.»
Meningsutbytet blev allt häftigare. Turgenjev förlorade
besinningen och hotade att ge Tolstoi en örfil. Tolstoi krävde ögonblick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
