Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Familjelycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Men redan tre år förut hade detta bröllop firats i skaldens
tanke, när han skrev Familjelycka.1 I tre år hade han redan
på förhand genomlevat den omedvetna kärlekens outsägligt
sköna tid, den ännu otillstådda kärlekens berusande dagar
och den stund, då de efterlängtade, gudomliga orden
framviskats, upplevat tårarna »av en lycka, som svinner bort för
alltid och aldrig kommer igen», och den triumferande
verkligheten under äktenskapets första tid, den förälskade
egoismen, »den ständiga, omotiverade glädjen», därefter
tröttheten, det obestämda missnöjet, ledan vid det enformiga
livet, de båda förenade själarnas lösgörande och fjärmande från
varandra, världens farliga berusning för den unga kvinnan —
koketteri, svartsjuka, olycksdigra missförstånd — kärlekens
bortskymmande och försvinnande och så slutligen hjärtats
vemodiga och trista höst, då kärlekens ansikte åter visar
sig blekt, åldrat, mer rörande genom sina tårar, sina rynkor,
minnet av prövningarna, ångern över det onda man gjort
varandra och de förlorade åren — aftonfriden, den
högtidliga övergången från kärlek till vänskap, från lidelse till
moderskap . .. Allt som skulle komma, allt hade Tolstoi
drömt och genomlevat på förhand. Och för att kunna leva
det sannare hade han levat det i henne, den älskade. För
första gången — kanske den enda gången i Tolstois diktning —
tilldrager sig händelsen i en kvinnas hjärta och berättas av
henne. Med vilken utsökt finhet! Det är en själens skönhet,
som höljes av kyskhetens slöja . . . Tolstois analys har för
denna gång avstått från sin något brutala belysning och
jäktar icke feberaktigt efter att blotta sanningen. Det inre
livets hemligheter låta sig anas, snarare än de utlämnas.
Tolstois hjärta och konst äro rörda. Mellan form och
innehåll råder harmonisk jämvikt. Familjelycka har samma
fulländning som en av Racines skapelser.
Äktenskapet, vars ljuvhet och vedermödor Tolstoi på
1 Kanske inlade han också i sin bok hågkomster från en
kärlekshistoria, som han 1856 upplevat på Jasnaja Poljana med en honom
mycket olik, mycket ytlig och mondän ung flicka, som han till slut
övergav, ehuru de voro verkligt kära i varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
