Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bekännelserna och den religiösa krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
till dessa stora, religiösa föregångsmän, till dessa halvgudar
och till dessa indiska, kinesiska och israelitiska profeter. Han
försvarar dem — såsom han förstår att försvara, nämligen
genom att angripa — försvarar dem mot dessa som han kallar
»skriftlärde och fariséer»: mot de erkända kyrkorna och mot
representanterna för den övermodiga vetenskapen eller snarare
»det vetenskapliga sofisteriet».1 Icke så, att han vädjar till
uppenbarelsen mot förnuftet. Alltsedan han kommit ut ur
det skede av grubbel, varom han berättar i Bekännelser, är
och förbliver han väsentligen en förnuftstroende, man skulle
kunna säga en förnuftets mystiker.
»I begynnelsen var ordet», säger han med Johannes, »ordet,
Logos, d. v. s. förnuftet.»*
Hans bok Livsfrågor (1887) har till motto dessa bekanta
rader av Pascal:
Människan är blott ett rö, det svagaste i naturen, men hon
är ett tänkande rö .. . Hela vår värdighet består i tanken . . .
av Kristi släktskap med de andra vise, alltifrån Buddha till Kant och
Emerson, så att Tolstoi under sina sista år frånsade sig »all förkärlek
för kristendomen». Särskilt viktigt i detta avseende är ett brev, som
skrevs den 27 juli — 9 augusti 1909 till målaren Jan Styka och nyligen
återgivits i tidskriften Le Théosophe (den 16 januari 1911). Uppfylld
av sin nya övertygelse, är Tolstoi enligt sin vana benägen att väl
mycket glömma sitt forna själstillstånd och utgångspunkten för sin
religiösa kris, som var rent kristen:
»Jesu lära», skriver han, »är för mig endast en av de sköna
religiösa läror, som vi fått i arv från den egyptiska, judiska, indiska,
kinesiska och grekiska forntiden. Jesu två stora grundsatser — kärleken
till Gud, det vill säga till den absoluta fullkomligheten, och kärleken
till nästan, det vill säga kärleken till alla människor utan någon som
helst åtskillnad — hava förkunnats av alla världens vise, Krishna,
Buddha, Lao-tse, Konfucius, Sokrates, Platon, Epiktet, Marcus
Aurelius och, bland de moderna, Rousseau, Pascal, Kant, Emerson,
Channing och många andra. Den religiösa och moraliska sanningen
är överallt och alltid densamma . . . Jag har ingen som helst förkärlek
för kristendomen. Om jag särskilt intresserats av Jesu lära, så är det:
i. emedan jag är född och har levat bland kristna; 2. emedan jag
erfarit stor andlig njutning av att frigöra den rena läran från de
häpnadsväckande förfalskningar, som företagits av kyrkorna.»
" Tolstoi betygar, att han icke angriper den verkliga vetenskapen,
som är hovsam och känner sina gränser. (»Livsfrågor», De la Vie,
kap. IV, fransk översättning av grevinnan Tolstoi.)
3 Ib. kap. X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
