Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bekännelserna och den religiösa krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Låt oss alltså bemöda oss om att tänka rätt: det är moralens
princip.
Och hela boken är icke annat än en hymn till förnuftet.
Hans förnuft är emellertid icke det vetenskapliga
förnuftet, det inskränkta förnuft, »som tager delen för det hela
och det animala livet för hela livet», utan den suveräna lag,
som styr människans liv, »den lag, enligt vilken de förnuftiga
varelserna, d. v. s. människorna, med nödvändighet måste
leva».
Det är en lag av samma slag som de, vilka behärska djurets
nutrition och fortplantning, örtens och trädets växt och
blomning, jordens och himlakropparnas rörelse. Blott i uppfyllandet
av denna lag, i vår animala naturs underkastelse under
förnuftets lag till uppnående av det goda, består vårt liv . . .
Förnuftet kan icke definieras, och vi behöva icke definiera det, ty
vi icke blott känna det alla, utan vi känna endast det... Allt
vad människan vet, vet hon medelst förnuftet och icke medelst
tron . . Det sanna livet börjar först i det ögonblick, då
förnuftet manifesterar sig. Det enda verkliga livet är förnuftets
liv.
Vad är då den synliga tillvaron, vårt individuella liv?
»Det är icke vårt liv», säger Tolstoi, ty det beror icke av oss.
Vår animala aktivitet försiggår utanför oss . . .
Mänskligheten har övergivit föreställningen om livet såsom individuell
tillvaro. Förnekandet av möjligheten av ett individuellt gott
är en orubblig sanning för envar av vår tids människor, som är
begåvad med förnuft.2
1 I ett brev om förnuftet, skrivet den 26 november 1894 till
friherrinnan X . . . (återgivet i den volym, som bär titeln
Revolutionärerna, 1906), säger Tolstoi likaledes:
»Människan har direkt av Gud fått endast ett medel till kunskap
om sig själv och sitt förhållande till världen. Det finns inga andra. Detta
medel är förnuftet. Förnuftet kommer från Gud. Det är icke blott
människans förnämsta förmåga, utan det enda medel hon äger till
kunskap om sanningen.»
mJ" Livsfrågor, kap. X, XIV—XXI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
