Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sociala krisen: Vad böra vi göra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Jag förvånar mig alltjämt över dessa ofta upprepade ord:
»Ja, det är gott och väl i teorien, men hur tar det sig ut i praktikenP»
Som om teorien bestode av vackra ord, som behövas för
konversationen, men icke för att ställa praktiken i överensstämmelse
med teorien! . . . När jag har förstått en sak, som jag funderat
på, kan jag icke utföra den annorlunda än jag fattat den.1
Han börjar med att skildra nöden i Moskva med
fotografisk exakthet, sådan han sett den under sina besök i
fattigkvarteren eller på natthärbärgena.2 Han kommer till den
övertygelsen, att det icke, såsom han först hade trott, är med
penningar han skall kunna rädda dessa olyckliga, alla mer eller
mindre angripna av städernas korruption. Då söker han
modigt komma underfund med, varifrån det onda kommer. Och
länk efter länk upprullas ansvarets förfärande kedja. De
rika först och främst och smittan av deras fördömda lyx,
som lockar och depraverar.3 Den allmänna lockelsen i ett
liv utan arbete. Sedan staten, detta mordiska väsen, som
våldsmännen skapat för att till sin fördel utplundra och kuva
återstoden av mänskligheten. Kyrkan sluter sig till den,
vetenskapen och konsten äro medbrottslingar . . . Hur
bekämpa alla dessa det ondas härar? Först och främst genom
att vägra att låta inrullera sig i dem. Genom att vägra taga
del i exploateringen av människor. Genom att avstå från
penningen och ägandet av jorden,4 genom att icke tjäna staten.
1 Vad böra vi göra?
2 Hela denna första del (de femton första kapitlen), som vimlar
av typer, blev undertryckt av den ryska censuren.
3 »Den verkliga orsaken till nöden är de rikedomar, som äro
hopade i händerna på de icke producerande och som äro koncentrerade
i städerna. De rika samlas till städerna för att njuta och för att försvara
sig. Och de fattiga komma för att livnära sig av rikedomens smulor.
Det är förvånande, att flera av dem förbliva arbetare och att de icke
allesammans börja jaga efter lättare vinst: handel, jobberi, tiggeri,
sedeslöshet, oredlighet, ja, till och med inbrottsstöld.»
4 »Roten till det onda är egendomen. Egendomen är blott medlet
att njuta av andras arbete.» — Egendomen, säger Tolstoi åter, är det
som icke är vårt. »Mannen kallar sin hustru, sina barn, sina slavar,
sina saker för sin egendom, men verkligheten visar honom hans misstag,
och han måste avstå från dem eller också lida och komma andra att lida.»
Tolstoi anar redan den ryska revolutionen, -— »Sedan tre eller
fyra år», säger han, »okvädar man oss på gatorna, kallar oss odågor.
Det förkrossade folkets hat och förakt växa.» (Vad böra vi göra?)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
