- Project Runeberg -  Tolstoi /
78

(1921) [MARC] Author: Romain Rolland Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andliga revolution...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

Hon tror, att han är sjuk:

Leo arbetar alltjämt, efter vad han säger. Ack, han skriver
alla möjliga religiösa skrifter. Han läser och funderar, så att
han får ont i huvudet, och allt detta för att bevisa, att kyrkans
lära icke står i överensstämmelse med evangeliets. Det finns
väl knappast ett tiotal personer i Ryssland, som detta kan
intressera. Men det är ingenting att göra. Jag önskar bara en sak:
att han slutar så fort som möjligt och att det här måtte gå över
som en sjukdom-1

Sjukdomen gick inte alls över. Situationen blev mer och
mer penibel mellan de båda makarna. De älskade varandra,
de hyste djup aktning för varandra, men det var dem
omöjligt att förstå varandra. De försökte göra ömsesidiga
eftergifter, vilka —• som det plägar gå — blevo en ömsesidig
plåga. Tolstoi gick in på att följa med de sina till Moskva.
Han skrev i sin Dagbok:

Den pinsammaste månad jag genomlevat. Vi installerade
oss i Moskva. Alla installera sig. När skola de då börja att
leva? Allt detta är icke för att leva, utan för att alla andra göra
så. De stackrama!.. .2

Vid samma tid skrev grevinnan:

Moskva. I morgon blir det en månad vi varit här. De två
första veckorna grät jag var dag, emedan Leo var icke blott
dyster, utan alldeles nere. Han sov inte, åt inte, och ibland
grät han till och med. Jag trodde att jag skulle bli tokig?

De blevo tvungna att för någon tid skiljas åt. De bedja
varandra om förlåtelse för att de vålla varandra lidande.
Vad de alltjämt älska varandra! . . . Han skriver till henne:

Du säger: »Jag älskar dig, och du har intet behov av det.»
Det är det enda jag har behov av .. . Din kärlek gör mig mer
glädje än allt i världen,4

1 November 1879.

2 Den 5 oktober 1881.

3 Den 14 oktober 1881.

* Mars 1882.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rrtolstoi/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free