Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andliga revolution...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Men så snart de åter äro tillsammans, framträder
meningsskiljaktigheten. Grevinnan kan inte finna sig i denna
religiösa mani, som nu driver Tolstoi till att studera hebreiska
för en rabbin.
Nu är det ingenting annat som intresserar honom. Han
arbetar ut sig på rena dumheter. Jag kan inte dölja, hur
missnöjd jag är med detta.1
Hon skriver till honom:
Jag kan inte vara annat än ledsen över att en sådan
intellektuell kraft skall slösas bort på att hugga ved, värma samovaren
och sömma skor.
Och hon tillägger med det ömma och överseende leendet
hos en mor, som ser sitt väl självrådiga barn leka:
Till slut har jag lugnat mig med ordspråket: »När barnet
får sin vilja fram, gråter det inte.»
Men innan hon skickat av brevet, ser hon i tankarna sin
make läsa dessa rader med sina vänliga, oskuldsfulla ögon,
som få ett sorgset uttryck vid denna ironiska ton, och hon
öppnar brevet igen, gripen av kärlek till honom:
Jag såg dig plötsligt så klart framför mig och kände en så
varm kärlek för dig! Det är hos dig något så vist, så gott, så
barnsligt, sä uthålligt, och allt detta upplyses av ett alltomfattande
medlidandes ljus och av denna blick, som går en rakt in i själen . ..
Och detta hör blott dig till.
Dessa båda människor, som älska varandra, plågade
varandra på detta sätt och voro sedan otröstliga över det
onda, de gjort varandra utan att rå för det. En hopplös
situation, som räckte i nära trettio år, och det enda som skulle
göra slut på den var den flykt, som den döende gamle kung
Lear i en stund av förvirring företog tvärs över stäppen.
Den rörande vädjan till kvinnorna, som avslutar Vad böra
vi göra?, har icke rönt tillräckligt beaktande. Tolstoi hyser
1 1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
