Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritiken av konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
vid sina barndomsintryck, håller sig till dem som voro
klassiker redan 1840, har icke lärt känna något nytt sedan dess
(utom Tschaikovsky, vid vars musik han brukade gråta);
han skär över samma kam Brahms och Richard Strauss, ger
Beethoven en läxa,1 och för att bedöma Wagner tror han
sig veta tillräckligt efter en enda representation av
Siegfried, dit han kommer, sedan ridån gått upp, och därifrån han
avlägsnar sig mitt under andra akten.2 Litteraturen har han
givetvis litet bättre reda på. Men varför i all världen
undviker han att bedöma de ryska författarna, som han känner
till så väl, och företager sig i stället att föreskriva lagar för
de utländska diktare, vilkas läggning stå allra längst ifrån
hans och vilkas böcker han genombläddrar med högdragen
nonchalans!3
Hans oförskräckta tvärsäkerhet tilltager dessutom med
åren. Han skriver en bok för att bevisa, att Shakespeare
»inte var någon konstnär».
Han kunde vara vad som helst, men konstnär var han inte.4
Hör, vilken säkerhet! Tolstoi tvivlar icke, diskuterar
icke. Han sitter inne med sanningen. Han säger också:
Den nionde symfonien är ett verk, som söndrar människorna.5
1 Hans intolerans hade tilltagit sedan 1886. I Vad böra vi göra?
vågade han sig ännu icke på Beethoven (och inte heller Shakespeare).
Ja, han förebrådde de samtida konstnärerna, att de vågade åberopa
sig på dem. »En Galileis, en Shakespeares, en Beethovens verksamhet
har intet gemensamt med en Tyndalls, en Victor Hugos, en Wagners.
Alldeles som kyrkofäderna skulle förneka all släktskap med påvarna.»
(Vad böra vi göra?)
2 Han ville till och med gå, innan den första var slut. »Vad
mig beträffar, var frågan löst. Jag hyste ej längre något tvivel. Det
var ingenting att vänta av en författare, som kunde hitta på sådana
scener som dessa. Man kunde på förhand säga, att han aldrig skulle
komma att skriva något, som inte var underhaltigt.»
3 Det är bekant, att han. då han vill göra ett urval bland de
nyare franska skalderna, får den beundransvärda idén att »i varje
band skriva av den dikt, som står på sidan 28»!
4 Shakespeare. 1913. — Arbetet skrevs med anledning av en
artikel av Ernest Crosby om Shakespeare och arbetarklassen.
5 (Noggrannare:) »Den nionde symfonien enar icke alla
människor, utan blott ett litet antal av dem, som den skiljer från de andra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
