Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritiken av konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
meriska konsten.1 Hur skönt skall det icke bliva att till denna
konst med rena linjer översätta universella känslor! Att skriva
en saga eller visa, att teckna en bild för miljoner varelser
har vida större betydelse — och är vida svårare — än att
skriva en roman eller en symfoni.2 Det är ett omätligt och
nästan ouppodlat område. Tack vare sådana arbeten skola
människorna lära känna den broderliga enhetens lycka.
Konsten skall göra slut på våldet, och den är det enda, som
kan göra det. Dess uppgift är att bereda väg för Guds, det vill
säga kärlekens, rike?
Vem av oss skulle icke ansluta sig till dessa ädla ord? Och
vem ser icke, att Tolstois uppfattning trots många utopier
och många pueriliteter är levande och fruktbringande! Ja,
vår konst är i stort sett endast uttrycket för en kast, som själv
delar sig, från nation till nation, i små fientliga flockar. Det
finns icke i Europa en enda konstnärssjäl, som i sig
förverkligar partiernas och rasernas enhet. Den mest universella
i vår tid var just Tolstois. I den hava vi älskat varandra, vi
människor av alla folk och alla klasser. Och den som i likhet
med oss smakat denna stora kärleks mäktiga glädje, kan ej
längre nöja sig med de trasor av den stora människosjälen,
som de europeiska cenaklernas konst bjuder oss.
1 Tolstoi skrev redan 1873: »Tänk vad ni vill, men på ett sådant
sätt, att varje ord kan fattas av åkaren, som kör böckerna från
tryckeriet. Man kan icke skriva någonting dåligt på ett allt igenom klart
och enkelt språk.»
2 Tolstoi har gått före med sitt exempel. Hans fyra Läseböcker
för landsbygdens barn hava blivit antagna i alla Rysslands skolor,
både lekmannaskolorna och de kyrkliga. Hans Första folkberättelser
utgöra tusentals själars näring. »Bland det lägre folket», skriver
Stefan Anikin, f. d. deputerad i duman, »är Tolstois namn oupplösligt
förbundet med begreppet ’bok’. Man kan ofta få höra en liten bypojke
på ett sockenbibliotek naivt begära att få ’en bra bok, en tolstoisk!’»
(Han menar en tjock bok.) — (Till Tolstois minne, föreläsning hållen
i universitetets aula i Genève den 7 december 1910.)
3 Detta ideal av broderlig enhet människorna emellan betecknar
ingalunda för Tolstoi slutet av den mänskliga verksamheten. Hans
omättliga själ kommer honom att skönja ett okänt ideal bortom
kärleken: »Kanske skall vetenskapen en dag upptäcka ett ännu högre
ideal för konsten, och konsten förverkliga det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
