Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vackraste teori...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
uttryck, som han förkunnar. De stå mestadels i strid med
hans största, tidigare arbeten. »Tydlighet, enkelhet, koncishet»,
läsa vi i Vad är konsten? Förakt för den yttre effekten.
Förkastande av den minutiösa realismen. — Och i Shakespeare:
ett rent klassiskt ideal av fulländning och måttfullhet.
»Utan känsla för måttan kan det icke finnas några
konstnärer.» — Och om vi även i de nya arbetena ännu se spår av
den gamla människan med hennes analyserande sinne och
medfödda skygghet, som här och där till och med ytterligare
accentueras, har dock hans konst undergått en djup
förändring genom den kraftigare teckningens tydlighet, genom
själsperspektiven, genom koncentrationen av det inre dramat,
som kryper ihop likt ett rovdjur färdigt till språng,1 genom
det universella i känslan, som är frigjord från en lokal realisms
tillfälliga detaljer, och slutligen genom ett bildrikt, saftigt
språk, som luktar jord.
Hans kärlek till folket hade sedan länge gjort honom
förtrogen med folkspråkets skönhet. Som barn hade han
tjusats av kringvandrande tiggares berättelser. Som vuxen man
och berömd författare kände han en konstnärlig njutning av
att samtala med sina bönder.
Dessa människor, sade han sedermera till Paul Boyer,2
äro mästare. Förr i världen, när jag talade med dem eller med
dessa, som vandra med påse på ryggen genom våra bygder,
antecknade jag noga sådana uttryck, som jag hörde jör första
gängen; vårt moderna litteraturspråk har ofta glömt bort dem,
men de hava alltid den gamla, äkta ryska prägeln . . . Ja,
språkets ande lever hos dessa människor. . . .
Han borde vara så mycket känsligare för det, som hans
minne icke var belamrat med all möjlig litteratur.3 Genom
1 Kreutzersonaten, Mörkrets makt.
2 Le Temps den 29 augusti 1901.
3 »Vad stilen beträffar», sade hans vän Drujinin 1856, »skriver
ni utan alla litterära förebilder, ibland som en nyskapare och en stor
skald, ibland som en officer, som skriver till sin kamrat. Det ni skriver
med kärlek är beundransvärt. Så snart ni är likgiltig, trasslar stilen
till sig och blir förfärlig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
