Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vackraste teori... - Folkberättelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
att leva långt från städerna, mitt ibland bönderna, hade han
småningom tillägnat sig folkets sätt att tänka. Han hade
dess långsamma dialektik, dess resonerande, sunda förstånd,
som släpar sig fram steg för steg med plötsliga, förbryllande
ryck ibland, dess mani att upprepa en given idé, upprepa den i
samma ordalag utan att tröttna, i det oändliga.
Men det var snarare dess fel än dess förtjänster. I
längden gav han emellertid akt på folkspråkets innersta anda,
de kraftiga bilderna, den poetiska omedelbarheten, den
rikligt flödande, legendariska visheten. Vid tiden för Krig och
fred hade han börjat röna inflytande av detta. I mars 1872
skrev han till S träko v:
Jag har ändrat mitt språks och min stils maner. Folkspråket
har ljud för att uttrycka allt, som skalden kan säga, och detta
språk är för mig mycket kärt. Det är den bästa poetiska
normen. Vill man säga någonting för mycket, något emfatiskt
eller falskt, fördrager folkspråket det icke. Emedan vårt
litterära språk icke har något skelett, kan man draga ut det åt alla
håll, allt liknar litteratur.*
Han hade folket att tacka icke blott för stilmönster, utan
också för flera av sina motiv. 1877 kom en bylin-berättare
till Jasnaja Poljana, och Tolstoi antecknade flera av hans
berättelser. Bland dem voro legenden Varav människorna
leva och De tre gamla männen, vilka som man vet blevo de
båda vackraste av de Folkberättelser, som Tolstoi några år
senare utgav.2
Det är ett i den moderna litteraturen enastående arbete.
Ett arbete, som är högre än konsten. Vem tänker väl då han
läser det på litteratur? Evangeliets ande, den kyska kärleken
1 Under sommaren 1879 stod Tolstoi på mycket förtrolig fot med
bönderna, och Strakov säger, att han utom för religionen »intresserade
sig mycket för språket. Han började livligt sentera folkspråkets
skönhet. Var dag upptäckte han nya ord, och för var dag misshandlade
han mera det litterära språket.»
2 I sina anteckningar mellan 1860 och 1870 har Tolstoi skrivit:
»Bylinerna . . . mycket livligt intryck.»
7—210396. Rolland, Tolstoi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
