Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppståndelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
fängelsedirektör, full av naturlig godhet, trött på sitt
fångvaktareliv liksom på att dag efter dag höra sin klena och
bleka dotter med de blåa ringarna under ögonen på pianot
malträtera en rapsodi av Liszt; — denne intelligente och
gode generalguvernör i den sibiriska staden, som för att
undgå den olösliga konflikten mellan det goda han vill göra
och det onda han är tvungen att göra i trettiofem års tid
tagit sin tillflykt till spriten, men dock är så mycket herre
över sig själv, att han kan behålla en viss fattning, även då
han är full; — och den kärlek till familjen, som råder hos
dessa män, vilka till följd av sitt yrke bliva hjärtlösa mot
andra.
Den enda av karaktärerna, som icke äger objektiv
sanning, är hjältens, Nechljudovs, ty Tolstoi har gjort honom
till bärare av sina egna idéer. Det var redan felet — eller
faran — med flera av de mest bekanta personerna i Krig
och fred eller Anna Karenin: furst Andrej, Pierre Besuchov,
Ljevin, m. fi. Men det var mindre gravt då, ty dessa
personligheter voro genom sin ålder och situation närmare Tolstois
själstillstånd. Här däremot inlägger författaren den
sjuttioårige åldringens från köttet frigjorda själ i en trettiofemårig
vivörs kropp. Jag påstår ingalunda, att icke en Nechljudovs
moraliska kris kan vara sann, icke ens att den icke kan
inträda med denna plötslighet.1 Men intet i den av Tolstoi
tecknade personens temperament, karaktär eller föregående
liv förebådade eller förklarade denna kris, och då den börjat,
är det sedan intet, som avbryter den. Tolstoi har utan tvivel
skarpt markerat allt det orena, som först blandat sig in i
offertankarna, dessa tårar av rörelse och beundran för det egna
1 »Människorna bära inom sig fröet till alla de mänskliga
egenskaperna, och de ådagalägga än en, än en annan, därvid ofta visande
sig olika sig själva, d. v. s. olika vad de vanligen synas. Hos vissa
äro dessa förändringar synnerligen hastiga. Till denna klass av
människor hörde Nechljudov. Under inflytande av fysiska och moraliska
orsaker inträffade plötsliga och fullständiga förändringar hos honom.»
(Del I.)
Tolstoi mindes kanske sin bror Dmitri, som även han gifte sig
med en Maslova. Men Dmitris våldsamma och ojämna temperament
var helt olika Nechljudovs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
