Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppståndelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
vändig — en personlig troshandling, som icke med logisk
nödvändighet framgår ur det iakttagna livet. Det var icke
första gången, som Tolstois religion kom som ett tillägg till
hans realism, men i de tidigare arbetena äro dessa båda
beståndsdelar bättre hopsmälta. Här existera de tillsammans.
De blanda sig icke med varandra, och kontrasten frapperar
så mycket mer, som Tolstois tro alltmera umbär varje
bevis och hans realism för varje dag blir friare och skarpare.
Här finnas spår, icke av trötthet, utan av ålderdom — en
viss stelhet i lederna, om jag så får säga. Det religiösa
slutet är icke verkets organiska utveckling. Det är en Dens
ex machina . . . Och jag är övertygad, att i Tolstois inre, trots
hans försäkringar, sammangjutningen aldrig blivit
fullständig mellan hans båda naturer: hans konstnärliga sanning
och hans sanning som troende.
Men om Uppståndelse icke har samma harmoniska
fullhet som hans ungdomsverk, om jag för min del föredrar
Krig och fred, är dock Uppståndelse en av det mänskliga
medlidandets vackraste dikter — kanske den sannaste. I
den mer än i någon annan skönjer jag Tolstois klara ögon,
de blekgrå ögonen, som tränga så igenom, »denna blick,
som går rakt in i själen»1 och i varje själ ser Gud.
1 Brev från grevinnan Tolstoi 1884.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
