Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans ansikte hade antagit de definitiva drag...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
omfattats endast av hans tre döttrer, av vilka en, Maria,
var död. Han var andligt isolerad bland de sina. »Så gott
som de enda, som förstodo honom, voro hans yngsta dotter
och hans läkare.»1
Han led av denna isolering, led av de världsliga
förbindelser man påtvingade honom, av dessa tröttande gäster, som
kommo från hela världen, av dessa besök av amerikanare och
snobbar, som tråkade ut honom; han led av den »lyx», i
vilken hans familjeliv tvang honom att leva. En blygsam
lyx, om man får tro dem, som hava sett honom i hans enkla,
nästan puritanskt möblerade hem, i hans lilla rum med en
järnsäng, några tarvliga stolar och för övrigt kala väggar!
Men denna komfort besvärade honom: det var ett ständigt
samvetsagg. I den andra av de berättelser, som stodo att
läsa i Mercure de France, ställer han med bitterhet lyxen
i sitt eget hem emot det elände han ser omkring sig.
Min verksamhet, skrev han redan 1903, må synas somliga
nyttig, men den förlorar det mesta av sin betydelse därigenom,
att mitt liv icke står helt i samklang med vad jag lär*
Varför har han då icke åvägabragt denna samklang?
Om han icke kunde tvinga de sina att skilja sig från världen,
varför har han icke skilt sig från dem och deras liv, därmed
undvikande de sarkasmer och den förebråelse för hyckleri,
som hans fiender, alltför glada åt hans exempel och
åberopande sig på det för att förneka hans lära, hava utslungat
mot honom?
Han hade tänkt på det. Hans beslut var fattat sedan länge.
Man har funnit och nyligen utgivit ett beundransvärt brev,
som han den 8 juni 1897 skrev till sin hustru.3 Vi måste
1 Revue des Deux Mondes, den 15 december 1910.
2 Till en vän, den 10 december 1903.
3 Figaro den 27 december 1910. Brevet blev efter Tolstois död
överlämnat till grevinnan av deras svärson, furst Obolensky, till
vilken Tolstoi anförtrott det några år förut. Detta brev åtföljdes av
ett annat likaledes till grevinnan adresserat brev, som berörde intima
ämnen ur det äktenskapliga livet. Grevinnan förstörde det, sedan
hon läst dot. (Meddelat av fru Tatiana Sukotin, Tolstois äldsta dotter.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
