Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans ansikte hade antagit de definitiva drag...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Så levde han, förföljd av samvetskvalen, jagad av stumma
förebråelser från lärjungar, som voro mer energiska och
mindre mänskliga än han,1 marterad av sin svaghet och
obeslutsamhet, sliten mellan kärleken till de sina och kärleken till
Gud — ända till den dag, då ett anfall av förtvivlan eller
kanske den glödande febervind, som uppstår vid dödens
annalkande, kastade ut honom ur hans hem, ut på vägar och
stigar, där han irrade omkring, flydde, bultade på porten till
ett kloster, sedan åter vandrade vidare och slutligen stupade
på sin väg genom en liten okänd by, stupade för att ej mera
resa sig.1 Och på sin dödsbädd grät han, icke över sig själv,
utan över de olyckliga; och han sade snyftande:
1 Han synes under sina sista år och i synnerhet under sina sista
månader ha stått under inflytande av Vladimir Grigoritsch
Tschert-kov, en tillgiven vän, som, sedan länge bosatt i England, hade ägnat
sin förmögenhet åt att utgiva och sprida alla Tolstois verk. Tschertkov
har blivit häftigt angripen av en av Tolstois söner, Leo. Men om man
också kunnat rikta anklagelser mot hans omedgörlighet, har ingen
ifrågasatt hans absoluta hängivenhet, och utan att gilla den kanske
omänskliga hårdheten i vissa handlingar, i vilka man tror sig märka
hans inflytande (såsom då Tolstoi i sitt testamente avhände sin hustru
äganderätten till alla hans skrifter utan undantag och med inbegrepp
av de enskilda breven), får man dock anse, att han njöt vida mer av
Tolstois ära än denne själv gjorde.
* Union pour la vérité har i sitt nummer för den i januari 1911
offentliggjort en intressant berättelse om denna flykt.
Tolstoi lämnade plötsligt Jasnaja Poljana den 28 oktober/io
november 1910 vid femtiden på morgonen. Han var åtföljd av
doktor Makovitski. Hans dotter Alexandra, som Tschertkov kallar
»hans mest förtrogna medarbeterska», var invigd i hemligheten. Han
kom samma dag klockan sex på eftermiddagen till klostret Optina, ett
av Rysslands mest berömda kloster, där han varit flera gånger på
pilgrimsfärd. Där tillbragte han natten, och följande morgon skrev
han där en lång artikel om dödsstraffet. På kvällen den 29 oktober/11
november gick han till klostret Chamordino, där hans syster Maria
var nunna. Han åt middag tillsammans med henne och gav åt henne
uttryck åt sin önskan att få tillbringa slutet av sitt liv i Optina, »han
skulle vilja utföra de lägsta sysslor, men det fick lov att vara på
villkor att man icke tvingade honom att gå i kyrkan». Han låg över natten
i Chamordino, företog följande morgon en promenad till den angränsande
byn, där han tänkte på att taga logi, och besökte åter sin syster på
eftermiddagen. Klockan fem kom oväntat hans dotter Alexandra. Hon
meddelade honom utan tvivel, att hans vistelseort var känd, och att
man följde efter honom: de begåvo sig genast åter på väg, sent på
natten. »Tolstoi, Alexandra och Makovitski vandrade i riktning mot
stationen Koselsk, sannolikt i avsikt att begiva sig till de södra
provinserna, kanske till de av dukoborzerna grundade kolonierna i
Kaukasus.» Under vägen blev Tolstoi sjuk, och på stationen Astapovo
måste han gå till sängs. Det var där han dog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
