Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Striden var slut...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
lämna åt de högdragna intellektuella att föraktfullt döma
honom på denna grund. De hava säkert funnit den, de äga
sanningen, och de hålla sig till den med förvissning. För dem
var Tolstoi en svag och sentimental människa, som icke kan
tjäna till någon förebild. För visso är han ingen förebild för
dem: de äro icke nog levande. Tolstoi tillhör ingen fåfäng
elit, tillhör ingen kyrka — lika litet de skriftlärdas, som han
sade, som fariséernas av den ena eller andra tron. Han är
den högsta typen för den frie kristne, som hela sitt liv strävar
fram mot ett ideal, som fjärmar sig alltmer.1
Tolstoi talar icke till tankens privilegierade, han talar
till vanliga människor — hominibus bonae voluntatis. Han är
vårt samvete. Han säger vad vi alla genomsnittssjälar tänka
och vad vi frukta att läsa inom oss. Och han är icke för oss
en högdragen mästare, något av dessa höga snillen, som trona
i sin konst och sin intelligens högt ovan mänskligheten. Han
är — vad han älskade att själv benämna sig i sina brev, det
skönaste och ljuvaste av alla namn — »vår broder».
Januari 1911.
1 > En kristen kan icke vara moraliskt överlägsen eller underlägsen
en annan, men han är desto mera kristen, ju hastigare han rör sig
framåt på fullkomningens väg. på vilket trappsteg han än må
befinna sig i ett givet ögonblick: så att fariséens stationära dygd är mindre
kristen än rövarens, vars sj äl svingar sig upp mot idealet och som ångrar
sig på korset.» (Plaisirs cruels, fransk övers, av Halpérine-Kaminsky.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
