Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg. Tolstois postuma arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
henne, förrän det är han, som ber om förlåtelse. Och dock
(Tolstois varma hjärta och idealism svika honom aldrig)
kan han icke övervinna en känsla av vämjelse, då han ser
sin dotters barn. — Kodynka, en kort novell, vars handling
försiggår 1893: En ung rysk furstinna, som velat deltaga i
en folkfest i Moskva, blir offer för en panik, nedtrampad
och kvarlämnad som död, men återkallas till livet av en
arbetare, som själv blivit illa åtgången. En livlig känsla av
broderskap förenar dem ett ögonblick. Sedan skiljas de
åt för att aldrig mera träffas.
Av vida större dimensioner och börjande som en episk
roman är Hadji-Murad (december 1902), som berättar en
episod från striderna i Kaukasus 1851.1
Då Tolstoi skrev den, var han i full besittning av sina
konstnärliga uttrycksmedel. Visionen — ögonens och själens
— är fullkomlig. Men egendomligt nog väcker berättelsen
intet verkligt intresse, ty man märker, att Tolstoi icke helt
intresserar sig för den. Varje person, som framträder under
dess lopp, väcker ungefär lika mycket sympati hos honom,
och av var och en, hur flyktigt han än passerar förbi våra
ögon, lämnar han ett fullständigt porträtt. Men han älskar
alla så mycket, att han icke ger företräde åt någon. Han
tyckes skriva denna beaktansvärda novell utan inre behov,
av en helt fysisk nödvändighet. Liksom andra öva sina
muskler, måste han öva sin intellektuella mekanism. Han
har behov av att skapa, och han skapar.
Andra arbeten hava ett personligt tonfall, och det ljuder
ibland som ett skri av ångest ur dem. Det finns
självbiografiska sådana som En dåres dagbok (den 20 oktober 1883),
som återupplivar minnet av Tolstois första ångestnätter
före krisen 1869,2 och som Djävulen (den 19 november 1889).
1 »Till vilka jag delvis var ögonvittne», skriver Tolstoi.
2 Se sid. 55 o. 56.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
