Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg. Tolstois postuma arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Oca på ett annat ställe:
»Hur jag råkat i fördärvet? Först var det vinet. Inte för
att det roar mig att dricka. Men jag har alltid en förnimmelse
av att allt som sker omkring mig icke är som det skall vara, och
jag blyges . . . Och att vara adelsmarskalk eller bankdirektör,
det är så skamligt, så skamligt! . . . När man har druckit,
skäms man icke längre . . . Och sedan musiken, inte
opera-musiken eller Beethoven, men varietévisorna, de ingjuta i ens
själ sä mycket liv, så mycken energi . . . Och sedan de vackra,
svarta ögonen, leendet. . . Men ju mer det där tjusar, desto
mer skäms man sedan . . .»I
Han har övergivit sin hustru, därför att han känner, att
han har ett dåligt inflytande över henne och att hon icke kan
göra honom något gott. Han giver henne till en vän, som
älskar henne, som hon älskade utan att tillstå det för sig själv,
och som är lik henne. Han försvinner i bohemens dy, och
allt är bra på detta sätt: de båda andra äro lyckliga, och även
han — så mycket de kunna vara. Men samhället tillåter icke,
att man undandrager sig dess samtycke; det ställer Fedia
inför självmordet, om han icke vill, att hans båda vänner
skola dömas för tvegifte. — Detta sällsamma arbete, som är
så genomgående ryskt och återspeglar de bästas besvikelse
efter revolutionens stora förhoppningar, är enkelt, sobert,
utan all deklamation. Karaktärerna äro alla sanna och
levande, även andraplansfigurerna (den unga systern, så ivrig
och orubblig i sin moraliska uppfattning av kärleken och
äktenskapet; den gode Karenins pedantiska uppenbarelse
och hans gamla mor med sina adliga fördomar, konservativ,
myndig i ord, tillmötesgående i handling); till och med
zigenarna och advokaternas flyktigt skisserade silhuetter.
* * *
Jag har lämnat åsido några arbeten, i vilka den
dogmatiska och moraliska avsikten går före verkets fria liv — ehuru
den aldrig förringar Tolstois psykologiska skarpblick:
1 Akt XII, tablå 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
