Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr Scheele bevist uti Kongl. Vet. Acad. Handl. för år 1779 s.
238 och följ.
Den liknar den Blyerts, som erhålles af Tackjärn, antingen
som et residuum vid Järnets uplösning uti syror och salt vatten,
eller ock genom en långsam Järnets calcination uti sluten eld, som
uti Järnets Historia s. 198 och 234 finnes anfördt.
Molybdena torde således med mindre rätt komma under namn
af Blyerts, än Plumbago, som allmänt förefaller i handel och
vandel och fås i synnerhet i Cumberland uti England i särskilta
Grufvor, som blott öpnas vissa år. Denne Blyerts har ock blifvit
träffad på åtskilliga ställen här i Riket, såsom vid Gran i Upland,
i Finland och flerestädes.
Blyerts är ganska flygtig i öpen eld, och har förhållandet af
begge dess arter på denna vägen blifvit noga undersökt och
beskrifvit af Herr Assessor Qvist uti Kongl. Vet. Acad. Handl. för
år 1754, som funnit at den ljusa grofbladige Blyertsen, eller
Molybdena, ifrån Bispbergs klack och Bastnäs, insatt på skärfvel under
Muffel ger svart rök med stickande svafvellukt, sublimerar sig i
gula flores, som efter kallning blifva hvita, och calcineras til gul
kalk, som likväl snart på lika sätt volatiliseras, så at denne Blyerts
i elden mister 95 procent.
Af calcinerad Blyerts har ock genom Digelprof erhållits korn,
hvilka så väl med menstrua, som uti elden visat tecken til Järn,
Tenn och Koppar. En svart finfjällig Blyerts ifrån England, som
på lika sätt blifvit försökt, tålde starkare hetta, innan den gaf
svafvellukt, men calcinerades sedan til en rödbrun, fin och lätt
kalk, då 80 procent voro i elden förlorade. Smält med vanlig
Fluss til Järnprof gaf den et korn om 70 procent, som drogs af
Magneten. Se vidare på anförde ställe uti Kongl. Vet. Acad. Handl.
1754, s. 189 o. f.
Den ringa lemning, som återstår efter calcination, är intet
annat än en Järnochra, eller stundom någon annan terrestrisk, eller
metallisk inblandning, som kan finnas uti Blyerts, det ock Herr
Qvists rön intyga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
