- Project Runeberg -  Bergwerks lexicon / Del 1 /
649

(1788-1789) [MARC] Author: Sven Rinman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

färg och til betydlig mängd på åtik illiga ftällen, fåfom! bvitgvlt
och gråtit^ halfgenomlkinligt, tillika med cryftalliferad granat af
famma färg, ifrån Gjökerums by i Dannemora Socken: rådbrunt
ifrån hela Wäfterberjgslagen och Ingevaldsbo uti Norrberke:
ljus-brunt) kalladt Korkberg, i anfeende til färgens likhet med kork,
ifrån Norberg, innehållande 39 procent järn: gulbrunt ifrån Fager«
berget vid Hällefors, i qvadrig form, och fvartbrunt ifrån Moren
vid Wäflanfors. Se vidare Kongl. Vet. Acad. Handl, för år 1774
f. 288, och för 1746, f. 176. — Af vaxgul färg gifvas både
granater och granatberg vid Långbanshytte järngrufva, i Gåsborns
Socken; hvilken art har gifvit uti digelprof 21 ^ procent hårdt järn,
med brun gulådrig Aagg.

Granit är et Italien/kt ord, hvarmed i fynnerhet förflås den’
allmänna hälleart, fom hos ofs får namn af Gråberg och beflår af
Fdltfpat2 Qvarts och Glimmer, i grof- eller finkornig fkapnad
fammanfatte, ofta med tilfällig inblandning af hornblende och
flera arter.

Granit är vanligen ganika hård och faft, hvarföre den
kunnat tåla at huggas och användas til prydeliga arbeten; men finnes
äfven lös och föga fammanhängande, antingen fådan at den med
möda kan huggas, hvilket Aag nyttjas til gjutflenar vid
meflings-bruken (Se ordet Gjutften), eller få lös och mör, at den af blott
vidrörande, eller ock af fig fjelf fönderfaller, hvarom fes ordet
Sjeljffrdtfien. Til delta löfa graniter höra ock de hvita
fäJtfpats-rådande, fom ofta utgöra hällearten uti malmförande berg, i
fynnerhet för tenn- och järnmalmer, uti Sachfen, fåfom vid
Johann-georgenfladt och vid Schneeberg. Den är därflädes ofta få lös at
den vittrar i luften.

Granitens fpecifiqua tyngd kan, i anfeende til olika mängd af
de häruti inblandade färikilta ämnen, vara något Aciljaktig. En
fvenflc hård granit, fom beftod af mäft hvit och något rödlätt fält*
fpat, med mycket qvarts och litet fvart Aiimmer, huggen och
fli-pad til en accurat cub af en fot, eller 12 verktum på alla fidor,
vägde, vid anfläldt förfök, 8 lispund vi<flualie-vigt, och en dylik

N n n n hug-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rsberglex/1/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free