Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola bestå af god stålmalm. Se Vogels Practisches Mineral-System,
s. 181, och Herr Gmelins Siberiska Res-beskrifning Vol. IV. s. 344.
Magneter skola ock finnas uti Asien, China, Bengala och
flerestädes. Uti Africa skola de Æthiopiske vara bekante; uti America
de Virginiske; uti Tyskland gifvas de på åtskilliga orter, såsom
uti Sachsen, Böhmen, uti Schlesien vid Schmiedeberg, o. s. v.
Utom förrbeskrifne magnetbrott uti Dalarne, finnas svagare
magnetfläckar uti många af våra järngrufvor, såsom vid
Dannemora i dagskärpningar: uti Spetals grufvan i Norberg, och
Kärrgrufvan i Norrberke; uti Normarks grufvor i Wermeland , o. s. v.
Ofta kunna dock järnmalmer oskyldigt dömmas magnetiske, då et
järnspett, som stötes hårdt däremot, finnes draga det
söndergrusade malmpulvret; hälst sådant kan härröra af den magnetiska kraft,
som järnspettet får igenom stötningen.
Den aldraminsta halt af järn uti stenar och malmer uptäckes
med magneten lättast, om sådane kroppar läggas antingen på ytan
af et rent qvicksilfver, eller på en mycket tunn korkskifva, eller
ock på et vaxadt papper, som är flytande på vatten, och en stark
magnet föres därtil. Vid ringaste egenskap af järn upkommer då
en rörelse af den flytande kroppen til magneten, som eljest icke
rörer pulvret däraf. Huru järnets närvaro uti färgade stenar på det
sättet kunnat uptäckas, se ordet Ädla Stenar.
Magnetiska kraften förminskas med tiden hos den ena
magnetsten förr och hos en annan senare, om den länge ligger
oarmerad, eller utan at vara omgifven med ren järnfilspån. Uti något
sträng varma, och inemot glödgnings-graden, förgår den dragande
kraften aldeles.
Små magneter, ifrån hvilka all onödig bergart väl kan
afskiljas, finnas altid starkare, i proportion emot deras storlek, och
kunna bringas at draga ända til 200 gångor sin egen tyngd; men til
compass-nålars strykning, eller då magneten skall meddela sin
dragande kraft åt en järn- eller stålstång, vinnes vida mera styrka af
en stor magnet, där polerne äro längre ifrån hvarannan skilde,
ehuru han ej skulle förmå at draga sin egen tyngd, än af en liten,
som kan vara långt starkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
