Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flera nüanser, jemte svarta fläckar af hornblende, skörl och
basaltkorn. Sådan är marmorn uti det stora marmorberget vid Krokek
på Kålmords-skogen uti Östergöthland, utom på många andra orter
här i riket, såsom uti Södermanland i Gillberga, Betna, Björkviks,
Vålinge och flera socknar.
Denne senare arten, eller en af fjällig kalk- eller limsten med
flera stenarter sammansatt marmor, räknas af Herr Cronstedt med
skäl til hällearter och får hos honom namn af Ophites. Se dess
Mineralogie s. 261. Häraf finnes en mycket fin och tät art, af
mörkgrön färg, vid Hällefors silfvergrufvor; men
C) Dels gifves ock en annan sort af ophites, som både
innehåller körtlar af serpentin och tillika åtskillige röda, violetta och
stundom blåaktige fläckar af metalliske solutioner, eller kalker.
Sådane äro en del af de marmorarter, som blifvit yppade uti
Södermanland, fast icke til någon betydande mängd. Vid Garphyttan,
uti foten af den så kallade Garphytte klint, framskjuter et
kalkberg med stora fläckar af en vacker, violett, något hård zeolith-art,
som slipad tager tämmeligen god politur.
II:o. Flolägrige marmorarter, eller Musselmarmor, kallas de
finare kalkstenar, som brytes uti flötser och tydeligen finnas hafva
varit flodslemningar, samt medföra således ofta inneslutne
petrificerade hafskräk, eller intryck af örter och insecter, hvilka icke visa
sig uti de förenämde arter af bergmarmor.
Ibland förändringar af musselmarmor, som af Herr Cronstedt
uptagas under hällearter, eller gyttringar, kan i synnerhet nämnas:
A) Lumachella, som består uti en af petrificerade snäckor,
coraller &c., med et fint kalkämne sammangyttrad marmor,
hvilken tager hög politur och har et behageligit utseende. Finnes uti
Italien af åtskillige färgskiftningar. Se vidare Lumachella.
B) Florentinisk Marmor, Marmor Florentinum, är ibland de
vackraste flolägrige marmorarter, och kallas uti Italien Marmo
Fiorentino, eller Marmo di Firenza, samt brytes på åtskilliga ställen
uti Florentiniska gebietet. Den allmännaste är den Dendritiske,
som uti lossnor, eller emellan hvarfven, visar superficiela
målningar af brun färg, liknande träd, buskar och örter. Denne får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
