- Project Runeberg -  Bergwerks lexicon / Del 2 /
106

(1788-1789) [MARC] Author: Sven Rinman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Egenteligen namn af Alberino, och en stor del däraf användes allenast
til kalkbränning. En annan art, som i Italien får namn af Marmo
Paesino,
föreställer ruiner af berg, hus, slott och städer m.m.
Stenarten består af en ganska fin och tät kalk, som tager skön politur.
Den har gemenligen en blek halmfärg och de målningar, som
därpå finnas af gula, gulbruna, eller mörkbruna färgor, uti åtskillige
förskuggningar, torde vara tilkomne antingen af et järnhaltigt
eller vitrioliskt vatten, som vid stenartens första daning dragit sig in
uti det mjuka ämnet och förorsakat dessa tilfällige figurer; eller
ock, efter den uptäckt Herr Gerhard nyligen meddelat, såsom
en slutsatsaf dess gjorde rön, måste de härröra af Brunsten. Se
Crells Chemische Annalen, 1785, 1 stycket, s. 56. Sådane
figurer gå tvärtigenom kalklagren, som brytas, eller sågas, uti tunna
skifvor. Marmor af samma art som den florentinske skall ock
finnas på Sinai berg, som är den antique och kallas Marmo di
Monte Sinai.
Är gemenligen Dendritisk och får uti Italien namn
af Pietra emboscata.

C) Grå, bruna, röda och spräcklige grofvare marmorarter,
som här i riket finnas ömnigt, med instänkte petrificater, på Öland
och flerestädes, samt slipas til bordskifvor och golfsten, få
egenteligen rum under flolägrig kalksten, så vida de ej taga någon fin politur.

Af flolägrig musselmarmor finnes en otalig mängd i synnerhet
på Tyska orter, såsom uti Hessen vid Erfurt, Brunschvig,
Mansfeld, Westphalen, Schlesien m.m.; Hvit, Marmor Parium, eller
Lychnites, uti Sachsen &c.; svart, M. Luculeum vid Wilsdorf och
Geishübel samt vid Hartzburg uti Sachsen. Se Beaumers
MineralReich 1 D. s. 185.

D) Filtrer-Marmor eller kalksten, så poreus, eller hålig at den
lika väl som den sandiga silsten kan nyttjas vid vattens filtrerande,
finnes körtelvis uti Rudersdorfer kalkbrott. Se Gerhards Versuch
einer Geschichte des MineralReichs,
2 D. s. 208. Jämnför i detta
ämne ordet Kalksten.

E) Ibland marmorarter, som i Tyska orterne förefalla, är den
som brytes ej långt ifrån staden Blankenburg, i Brunschvigiske
gebietet, i senare tider mäst bekant, och finnes därstädes af många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:35:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rsberglex/2/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free