Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åtskillige marmorbrott hafva äfven nu, i senast förflutne år,
blifvit upfundne och bearbetade uti Ingermanland och Carelen. Det
största däribland är uti Tjudia, nordväst om staden Petrosavodski.
Se vidare härom Beschreibung der Carelischen Marmorbruchen,
utgifven af Alopæus, 1787.
Marmor sågas til skifvor, eller qvadersten, med tunna blad af
koppar, eller mjukt järn, under flitigt tilflytande af någon skarp
sand med tunnt lervatten. – Slipningen sker äfven med sådan
mellanlagd sand, då tvenne marmorskifvor rifvas emot hvarandra;
eller och med någon grof och lös sandsten samt vidare med
pimssten. Til den hårdaste brukas smergel. – Finslipningen göres
sedan med et väl brändt björkkol och polituren med trippel,
tennaska, crocus martis, blodsten, eller slammad rödkrita.
Marmorns bruk til prydnad och nytta är mera allmänt
bekant än at det behöfver vidare utföras. Bergmarmorn är den
starkaste at emotstå luft och väta; men musselmarmorn mer och
mindre benägen at skadas och förfalla uti fria luften.
Marmor kan genom konst någorlunda efterapas med
compositioner af gips och kalk, hvaruti åtskillige mineraliske färgor eller
metalliske kalker inblandas; äfven med stampadt papper, eller Papier
Maché, som sedermera med en stark fernissa öfverstrykes.
Herr Ferat har uptäckt medel, huru hvarjehanda hvita och
svarta marmor-skifvor kunna graveras och öfverstrykas med oljefärg,
som fäster sig uti gravuren, hvarigenom med åtskilliga färgor
både landskap och portraiter föreställas. Se Crells Chemische
Annalen, 1785, 3:dje stycket, s. 287.
Om svart marmor funnen uti Skåne se Kongl. Vet. Acad. Handl.
1760, s. 72, samt om konsten at inlägga bordskifvor m.m. til zirat
med allehanda färgor och figurer, samma Handl. 1765 s. 107.
Med marmor bör ej förblandas Marmor Metallicum, hvarmed
menas tungspat. Se Tungspat.
Til marmor hörer ock den böjlige kalkstens-arten. Se Pietra
elastica.
Marsar, Se Masugns-klot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
