Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nils Sture, då han lät föra honom, lik en riksförrädare, från
Söderport genom hela staden på en utsvulten åkarhäst och med
en halmkrona på hufvudet. Det missnöje ett sådant uppförande
mot hans trognaste tjenare väckte, stegrades till afsky vid
underrättelsen om hans mord på Beureus och Sturarne. Erik
sökte väl försona detta genom hertig Johans frigifvande, men
för sent. Catharina Månsdotters kröning, som försiggick i
Storkyrkan, satte i harnesk mot honom hela adeln, som härigenom
ansåg sig förnärmad. Konungens bröder, hertigarne Johan och
Carl, förenade sig nu och tågade med samfällda krafter mot
Stockholm, der de, efter ett svagt motstånd å Eriks sida,
den 17 September 1568 slogo läger på Rörstrands ägor. Den
19 i samma månad, sedan Göran Persson blifvit utlemnad och
afrättad, öppnades väl stadens portar för hertigarne, men ej
förrän 10 dagar derefter afsade sig Erik i Storkyrkan Sveriges
krona och insattes i fängsligt förvar. Dagen derpå utropades
Johan till konung.
För att belöna Stockholms borgerskap, som så villigt
emottagit honom, utnämnde den nye konungen 4 borgmästare
och 24 rådmän, äfvensom staden dessutom förunnades flere
friheter, hvaribland den från skatt och tull på 12 år. En
sammankomst egde väl i början af år 1569 rum uti Storkyrkan,
hvarvid rikets ständer skulle pröfva Eriks sak, men domen blef
lifstidsfängelse för honom och förlust af all arfsrätt för hans
efterkommande. I slutet af påföljande året upptäcktes en
sammansvärjning till hans fördel, hvarvid meningen var att efter
konungens afresa till hären intaga slottet, frigifva Erik och åter
utropa honom till konung. Några mindre betydande personer
blefvo afrättade och Erik förflyttades till Åbo. En annan
sammansvärjning till hans fördel egde äfven rum 1573, då
skotten Mornay, med tillhjelp af sina härvarande landsmän,
vid en svärdsdans på slottet ämnade afdagataga Johan. Äfven
denna blef upptäckt och deltagarne deruti måste böta med
sina lif.
Ehuru tillgifven katholska religionen, har man dock Johan
att tacka för grundläggandet af trenne lutherska kyrkor i
Stockholm, Clara 1572, Maria 1576 och Jakobs 1588. Till
ett kyrkomöte i Upsala sammankallade konungen 1575
presterskapet, men detta möte förflyttades snart till hufvudstaden.
Hufvudfrågan dervid var liturgiens granskning, som till en del
förkastades, en del antogs, men Johan lät året derpå i sin
helhet utgifva den från trycket på både latin och svenska, samt
öfvergick sjelf, sedan påfven för detta ändamål hitsändt en
legat vid namn Possevinus, till katholska läran den 16 Maj
1578. Detta uppväckte, som man kan föreställa sig, mycken
split inom riket, äfvensom mellan konungen och hertig Carl af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
