Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Hammarskölds kritik af Rudeen lider af det fel,
öf-verdrifvet tadel, som utgifvaren af andra upplagan (1833)
af hans vitterhetshistoria P. A. Sondén fann utgöra hans
förnämsta brist. Sondén, den första som tagit kännedom
om den Palmskiöldska samlingen af Rudeens dikter, har
här ingripit och sökt mildra intrycket af Hammarskölds
stränga dom genom att ur nämnda samling meddela trenne
förut okända erotiska dikter af Rudeen1).
P. Wieselgren, som i sitt verk »Sveriges sköna
litteratur (1835) äfven ogillar Hammarskölds obilliga
omdömen, säger beträffande Rudeen, att domen öfver honom
utfallit annorlunda, om Hammarsköld, som hade en
afgjord förkärlek för dem, som efterbildade italienska
versformer, haft sig bekant, att Rudeen »äfven bråkade med
Sonnetter". Wieselgren är den första, som på denna
grund inordnar honom bland den »italienska scholans"
skalder, det s. k. »Klingdiktsförbundet", hvars
efterhärm-ning ai »Petrarchas näktergalsslag" han icke gillade, men
hvars förtjänster om det tekniska och språkliga i poesin
han dock erkände2).
Äfven C. J. Lenström räknar i sitt några år
senare utgifna arbete »Svenska Poesiens Historia" (1839
—40) Rudeen till den erotisk-italienska skolan och
framhåller, att han är »i sina många tillfällighetsverser till sina
samtida, torrt beskrifvande eller moraliserande, mest
rhe-torisk, sällan eller aldrig poetisk, men i sina små visor
är han ganska fycklig, varmkänslig, naturfrisk, sinnrik
och poetiskt stämd, fastän uttrycket mot hans vilja
stundom är blandadt med komiska ord. Formen är annars
ganska ledig" 3).
Så fullständigt hade under årens lopp omdömet
öfver Rudeens diktning växlat. Hans tillfällighetsdiktning
ansågs numera vara torr och värdelös, medan han i
stället prisades för sina »vackra sonetter och täcka,
skalkaktiga kärleksvisor".
l) Anf. arb. 8. 149—150.
•) Anf. arb., III s. 444—148.
■) Anf. arb., förra delen s. 187.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
