Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den karolinska tidens tillfällighetsdiktning. Rudeens bidrag och ställning till densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
I
36 T&i-sten Rudeen.
dennes efterträdare i poeseos professuren, Rudeens
redan nämnde lärare P. Lagerlöf. Denne, som utom poet
äfven var smakdomare, erkände Lucidors stora ingenium
och hans fallenhet för diktkonsten, men han varnade
uttryckligen ungdomen, som »mycket imitera hans styl ocli
beropa sig på hans auktoritet", för hans sätt att stympa
orden i versen och för hans ojämna stil, som aldrig gjorde
någon åtskillnad mellan »stilum sublimum et humilem".
Lagerlöf var själf en en flitig tillfällighetsdiktare (under
åren 1671—98). Atterbom betraktar honom med rätta som
en »fortsättning af Columbus, en grad underlägsen i snille,
men ock en grad öfverlägsen i smak ocli
språkgranskning" I). Hans tillfällighetsdikter vittna om en sorgfällig
och vårdad form, en värdig stil och ett väl valdt
innehåll. Öfverhufvud förstår Lagerlöf att mera
koncentrera sina tillfällighetskväden än de flesta af hans
samtida. Då Lagerlöf äfven på detta område var en af
Rudeens poetiska förebilder, böra vi tillägga, att han,
som var sin tids förnämsta auktoritet pà metrikens
område, i sin metriska undervisning uppställde
stafvelse-räkning och rim som versens hufvudfaktorer och
inskärpte nödvändigheten af prosa-accentens iakttagande.
Han varnade för att »söka lämpa svensk vers efter
klassiska regler", emedan »var vers endast har aksent, men
icke kvantitet". Han ogillade därför den af Stjernhjelm
införda hexametern, prisade i stället alexandrinen — dock
med förkastande af den rimmade cesuren — och
godkände äfven trokaiska versmått. Man finner också, att
Lagerlöf själf aldrig använde klassiska mètra i svensk
vers, utan företrädesvis alexandrinen och vid sidan af
densamma äfven kortstafviga jambiska och trokaiska
versmått. Som en lärd man hade han också gjort sig väl
förtrogen med utländska författare på metrikens
område 2).
>) Siare och skalder, d. 2 s. 139.
*) Lydia Wahlström, Petrus Lagerlöfs kollegium i svensk
niatrik. Samlaren, 21 årg. s. 10—21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
