Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den karolinska tidens tillfällighetsdiktning. Rudeens bidrag och ställning till densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
dagar mätter44, så var hon likväl hvarken „suur eller tvär,
men lijk det goda vijn, som blir af åldern bätter44. En
hos Rudeen liksom äfven hos andra samtida skalder ofta
återkommande passus är, att icke en gång afunden hade
något att tadla på den aflidna.
Ter sig Rudeen öfverhufvud moraliserande i sina
betraktelser öfver lifvet och döden, visar han en så
mycket gladare uppsyn i bröllopskvädet, som han äfven
begynte odla under de senare åren af sin studenttid.
Bruddikterna äro dock betydligt färre till antalet än
griftsån-gerna. Den tidigaste, som bär datum, är af den 6 januari
16S7 öfver det värmländska brudparet Svante Skragge
och Anna Carlheim. Äfven till andra värmlänningars
bröllopsfester har Rudeen skrifvit brud verser. Hans
längsta bröllopssäng är författadt till professor Olof
Hermelins förmälning med Helena Brehm1) (1689). I Stockholm
skref han verser till Brita Margareta Brunelis
bröllopsfest med Christian Kijhl (1691). Bruden var syster
till Anna Brunell, som ett år senare blef Rudeens maka.
I sina bröllopskväden börjar Rudeen alltmera
öfvergifva den tungrodda alexandriner som ju också bättre
lämpade sig för den högtidliga begrafningssängen, och i
stället gifva dem formen af visor, ofta diktade till då för
tiden kända melodier. Valet af ämnen för brudvisorna
iir också mera omväxlande. Ett icke ovanligt tema pä
den tiden var att besjunga, huru „kärleeks liufva gifft44
genomtränger hela naturen, från „kleena myran til then grofva
elepliant", ja icke ens fisken i det „vàta elementet44 var
befriad från denna allmänna lag, han »blåser bubbelskumm
och spritter opp i luft44, när vårens dotter kom och ined
sina milda vindar blåste öfver haf och land’2). Människan
var smittad af samma kärleks gift, men det var dock den
skillnad mellan henne och djuren, att de sistAämnda hade
sig af naturen föreskrifven en bestämd årstid för kärlekens
’) loke Behm, som Hanselli uppgifver.
*) Detta ämne behandlades redan af Lucidor i en bröllopsskrift
med titel uGifte-roosu (1668).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
