- Project Runeberg -  Torsten Rudeen : ett bidrag till karolinska tidens litteratur- och lärdomshistoria /
44

(1902) [MARC] Author: Arvid Hultin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den karolinska tidens tillfällighetsdiktning. Rudeens bidrag och ställning till densamma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

T&i-sten Rudeen.

utöfvande, medan människan kunde älska både var och
höst, både sommar och vinter. Med detta tema gjord o
Rudeen lycka. Denna hans bröllopsvisa gaf anledning till en
imitation af Frese1) och återgafs af Sahlstedt i hans
antologi under titel „Kärlek hos Menniskan i alla årstider44 2).

Denna rent naturalistiska förklaring af kärlekens
uppkomst hindrade icke vår poet att en annan gang
framställa den ljufva lågan som ett verk af kärleksguden
Ast-rilds pilar. Äfven detta ämne var ett af de allmännaste
hos samtidens bröllopssångare. Astrilds krig, Astrilds
triumf, Lilla Astrilds stora makt äro rubriker, som man
jämt och ständigt stöter på i den samtida
bröllopsdiktningens outtömliga förråd. I sin helt täcka bröllopsvisa
Astrilds lerig sjunger Rudeen:

Fast Svärd och Spiut till plogbijl sinijdas

Ok Spinn’len väfver skölden full,

Fast Sämia millan grannar lijdas

Ok alt fiendtligt ligger kull,

Fast all ting äger liuflig frijd,

Doch stillas ey lill Astrilds strijdh.

Ett allinent örlog Pillten förer,
I Siö, i luff t ok öfver land,
Alt hvad är k vikt, alt hvad sig rörer,
Det lijda måst hans segrand hand,
All diuren är hans Välldes tålck,
Ey slippa vattnens tysta folck.

Ehr ögon är hans hvassa Pijlar,
I, Venus döttrar, Jordens Zijr,
Ehr bröst den borg, där Pilten hvijlar,
Men oss mång tusend oro gijr.
I haa fadt nykklen till vårt bröst,
Ehr ägnar och oss gifva tröst.

DiktenS slutstrofer

Så lefva vij en gyllen tijd,
När kerleek är den endsta strid

l) I brudskriften Solens Wärkan i Maii månad u.

Anf. arb. d. 3 h. 28.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:37:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rudeen/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free