Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Torsten Rudeen såsom erotisk-lyrisk skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
riktningar, men någon poesi i djupare mening finner man
icke hos honom. Det formella är hufvudsaken, och
känslans uttryck blir därför merendels kallt, torrt och
långtrådigt. Men för sin tid betecknar Rosenhanes erotiska lyrik
ett stort framsteg såväl i en modernare uppfattning af
kärlekskänslan som i en sträfvan efter ett mera
konstnärligt uttryck för densamma *).
En helt annan ton ljuder ur de erotiska visor, i hvilka
Lucidor besjöng sin Castalinne, Belikinne, Margaris och
Iris. Det är ingen afsiktlig formell sträfvan hos honom;
han skref ej sonetter, utan höll sig till den gamla goda
visan, hvarigenom han står närmare de äldre
visböckernas nationella lyrik än Rosenhanes sydromanska diktning.
Han upptog ej heller renässans-erotikens konventionella
ämnen, utan tolkade sitt eget hjärtas känslor, icke sällan
på ett enkelt och vinnande sätt. Det är icke
bröllopsvisornas slippriga sångare, som här träder oss till mötes:
visserligen vill han icke veta af äktenskapets boja utan vara
obunden i sin kärlek, och alldeles fri från själfsvåldiga
anspelningar är han icke heller (t. ex. visan »Hvad begär du,
hierta lilla"), men öfverhufvud är det kärlekens längtan
och saknad han kväder i rätt veka och känslofulla toner.
Så t. ex. i visorna „Mit hierta vil uti mit bröst mig brista**,
där han sjunger om sitt „stora qval", och „Så måste iagli
digh, kiärste vänn, förlåta?", hvari han från Ekelsvikens
strand så innerligt sjunger sitt farväl till den älskade:
«Far väll min vän, min siäl, mit lijf, min kiära,
Min fordom ögna- tröst, min lust ock ära,
Far väll min hiertans barn ock bästa vänn>.
I en annan vacker sång frågar han sin Iris:
rIris, aldrabäste vänn,
Ach, när si jr iag dig igän,
Ock fåhr mäd dig tala?
När uprinner dok then dagh,
At min siäl ok andra iagli,
Du, migh skalt hugsvala?"
») Jfr bl. a. E. Meyer, anf. arb. s. 169—187. Schttck, Illustre
rad svensk litteraturhistoria, s. 316—321.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
