Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Strid om den kartesianska filosofin. Rudeen på de anklagades bänk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strid om den kartesianska filosofin. 113
i stället bemödat sig om enkelhet, klarhet och
tydlighet l).
Icke långt därefter blef en ung magister, den
framstående och förhoppningsgivande Johannes Cajanus,
som i Upsala hade tagit magistergraden och för ändamålet
utgifvit en vidlyftig och för den tiden lärd filosofisk
afhandling „De anima Mundi" (1679), af en medlem i
filosofiska fakulteten misstänkliggjord för att vara anhängare
af den kartesianska filosofin. Cajanus, som var född finne,
hade efter afslutad studiikurs i Upsala år 1680 anländt
till Åbo med rekommendationsbref såväl af konungen som
af kanslern till erhållande af första lediga lärostol vid
akademin. Men då ärendet föredrogs i konsistorium,
uppträdde mag. Laurbecchius och sade sig med Cajanus ha
„discurerat, och förstådt honom varit något flijtigh, men
där hoos vara addictum principijs Cartesii".
Det är svårt att afgöra, huruvida detta var nog för
att stämma opinionen i den akademiska senaten mot
Cajanus. Han erhöll visserligen namn och värdighet af extra
ordinarie filosofie professor, men när första gången
därefter en lärostol blef ledig i filosofiska fakulteten genom
professorn i praktisk filosofi och historia Samuel
Gyllen-stolpes utnämning till häradshöfding i öfre Satakunta
domsaga (1681), visade sig såväl fakulteten som
konsistorium föga gynnsamt stämda för Cajani kandidatur. På
grund af det kongl, rekommendationsbrefvet ansåg man
sig ej alldeles kunna förbigå honom, „ ehuru vähl han
intet gådt legitima via i sin Fullmachts utfordran", men
han ställdes af samtliga konsistoriales i andra rummet, och
ett genljud af Laurbecchii beskyllning finner man ännu
i den ofvannämnde Svenonii votum: „Ingen af oss
känner Cajanum, om han är ond eller god". Endast
pro-kanslern ansåg sig böra påminna om att „Mag. Cajanus
blifver medh forderligaste stält till frijds efter han baf-
*) Contemplationes mundi, inledningen. Jfr min uppsats rDaniel
Achreliu8tt i Svenska Litteratursällskapets i Finland Förhandlingar
och uppsatser, IX s. 16—23.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
