Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Fortsatt akademisk verksamhet. Åren 1698–1705
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
högt, och lika litet som Horatius ville han veta af
medel-mattiga poeter. Det var icke nog med att väl uppdikta
en fabel, skickligt disponera densamma, afdela den i
episoder och eftersträfva den fullständigaste
öfverensstämmelse med naturen, hvilket var den poetiska
efterbildnin-gens egentliga uppgift, utan det fordrades därutöfver för
ett fullkomligt poem „ut sit sermonis propietas, splendor
et permovendi vis". Medan historikern eftersträfvade ren
och oförfalskad sanning samt en enkel och trogen
framställning af händelserna, lade poeten det diktade till det
sanna, han afbildade tingen icke blott sådana de voro,
utan äfven „quæ non essent quasi essent, & quomodo esse
vel possent, vel deberent". Historien höll sig strängt till
verkligheten, men poesin var ett verk af fantasin.
Författaren hämtar mycket från ett modernt verk, Baco de
Verulams „De diginitate et augmentis scientiarum", hvilket
arbete citeras på flere ställen i denna dissertation. Såsom
otillatna friheter framhaller han „att välja ett smaklöst
ämne, förena det sinsemellan stridiga, afvika långt från
uppgiften och införa till ämnet icke hörande saker". Han
påpekar äfven vikten af att ägna språket stor
uppmärksamhet, ty poesin ansågs med rätta af de gamla som
gudarnas språk, och ett språks godhet bedömdes af dess bruk i
poesin. Slutligen följer en redogörelse för metaplasmer,
som borde anses tillåtna i poesin. De åsikter om
skaldekonsten, som här framställas, visa, att läraren i ämnet
öppnat sina disciplars sinnen för de poetiska skönheterna
hos de antika skalderna och därigenom lärt dem att ställa
rätt stora fordringar på poesin *).
Öfriga under Rudeens presidium utkomna
afhandlingar i poesin sysselsätta sig för det mesta med
detaljfrågor och äro därför af mindre intresse. Den tredje
brodern Johannes Haartman söker i sin dissertation
»Examen consilii poetarum; cur Musas finxerint inermes" (1705)
besvara den uppställda frågan sålunda, att det var gudarnes
vilja, att sånggudinnorna skulle vara lugna och fredliga,
») Jfr Heikel, anf. arb. s. 102.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
