Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Fortsatt akademisk verksamhet. Åren 1698–1705
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
och en sådan vänskap och öfverensstämmelse i vilja oeli
mening råda dem. emellan, att de icke skulle .åtskiljas
från hvarandra, utan städse enigt hålla i hop. Däraf
följde äfven, att musernas alumner vid universiteten skulle
uppföra sig humant och vara fredliga samt föra ett stilla
och saktmodigt lif. Och författaren ville häri äfven finna
orsaken till, att i Karl X Gustafs akademiska
konstitutioner studenterna hade förbjudits att bära vapen.
Ingenting anstod dem heller mindre än vildhet och ett
barbariskt lif, som gjorde dem mera lika vilddjur än
människor.
Flere af Rudeens lärjungar hafva tagit till ämnen
för sina akademiska specimina gåtors, emblemers ocli
liknelsers användning af poeter och i litteraturen
öfverhufvud. Så t. ex. österbottningen J. Wijk ar i sin
afhandling „De Ænigmatibus44 (1703), som behandlar fem olika
slag af gåtor, symboler, hieroglyfer, figurer, fabler m. 111.
Denna afhandling är märklig som den enda, hvari äfven
svenska skalder finnas omnämnda, nämligen „nobilissimusi4
Stjernhjelm och Lucidor, om hvilken sistnämnde säges,
att han icke var fri från obsceniteter, men för öfrigt en
„poeta ingenii felicissimi". Till samma område kan man
äfven räkna värmlänningen Jonas Emzeens afhandling
„Observationes nonnullæ super naturam
Phrenoschema-tuin" (1697) och österbottningen Michael Jesenhaus"
„De parabolis" (1705). Båda dessa lärdomsprof äro likväl
af mindre betydenhet.
I detta sammanhang bör äfven nämnas Er. Fleeges
dissertation „Iter per orbem eruditum" (1703), det första
arbete i lärdomshistoria, som framträdt vid Åbo
akademi. Efter att i första kapitlet ha utlagt „inentis
prae-stantiam & artium inventionem", redogör Fleege i andra
kapitlet för „primi aevi eruditos, qui sunt Hebraei, Persae,
Chaldaei, Phoenices, Indi, Aegypti & nostri in septentrione
majores44. Tredje kapitlet är ägnadt grekernas och
romarnes lärdom, ocli fjärde kapitlet handlar „De hodierna
praecipuarum gentium eruditione". Här skildras i största
korthet de lärda akademierna och lärdomens tillstand i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
