Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Fortsatt akademisk verksamhet. Åren 1698–1705
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
från det gotiska folket. Och detta antagande, som
synbarligen är påverkadt af kapitlet „om de Trojaners eller
Phygers ursprung" i „Atland eller Manheim", anser
tesförfattaren icke vara osannolikt.
Några år senare möter man i Daniel Sirenii
disputation för magistergraden „de characteribus literarum"
(1697) en redogörelse för Rudbecks i „Atland" framställda
åsikt „Om våra Runebookstäfvers ålder och huru Graeci
hafva dem bekommit ifrån oss". Författaren refererar i
korthet Rudbecks mening, att runorna voro den äldsta
bokstafsskrift, som från Sverige blifvit öfverförda till
Grekland och Fenicien, samt anser för sin del denna
åsikt ingalunda orimlig. Härtill fogar han äfven
Rudbecks utläggning af sagan „Om de gyllende äpplen",
hvarmed äfven skulle åsyftas runorna.
Samma ämne, ehuru vida fullständigare behandlas
äfven i värmlänningen Johan Linders „Dissertatio de
pomis Hesperidum" (1702). Man läser något af
Atlanti-cans yfverborna stämning redan i lyckönskningsdikterna
till respondenten, och själfva preses (Rudeen) gifver
uttryck häråt i följande välklingande latinska distika:
Hesperidum de Hortis quidquid docuere vetusti,
Insanit, si quis dixerit esse nihil.
Äst ubi terrarum querendi? diciti Graji;
Dieite Romani: dicite Celtiberi.
Frustra est, hos vestris quisquis quæsiverit agris;
Quaeruntur frustra litore, Maure, tuo.
Quid tandem? totum postquam peragraveris orbem,
Haec mala, hos hortos Suedia sola tulit.
Det är just detta, som äfven afhandlingen vill
ådagalägga. Med förkastande af alla äldre författares
åsikter ansluter sig Linder till Rudbecks mening, att
Hesperidernas trädgård låg i Skandinavien och var
ingenting annat än hvad man på svenska kallade
„Asparlun-dar". Beträffande Hesperidernas äpplen redogör han först
för äldre författares olika meningar och säger, att så många
villfarelser uppstått, dels emedan man ej haft sig
bekant Hesperidernas verkliga läge, dels emedan man ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
