Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Finska Helikons fägnesånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finska Helikons fägnesånger.
167
Tyckz ey then stora nöd vår Konungz h i ärta bränna?
Hvem sörjer för vårt lijf? hvem hielper, om ey Han?
Ey är Han Gud, at Han dyr tijd förhindra kan,
Dock gör Hans nåd at vij thess svårhet mindre känna.
Ty han till Landsens hielp sin egne låårar tömmer,
Och skickar till the Land, som Himlen varit vred.
Han gijr them säd att såå, och bröd at qvikna ved,
Och förr sin egen, än then armas vällfärd, glömmer.
Landets nöd har, såsom häraf framgår, tjänat
författaren som ett motiv för framhållandet af en ny
vacker sida hos den af honom beundrade konungen, den
som vid tidpunkten för talets hällande utan tvifvel mest
slog an på hans åhörare. Därmed hade han äfven nått till
de sista åren af konungens regering och kunde sålunda
med godt samvete sluta sin länga rimmade oration, som
att döma af ursäkterna såväl i början som i slutet hade
beredt honom stort hufvudbry, och hvars svagheter,
särskildt i poetiskt hänsende, han själf synes varit fullt på
det klara med.
När Rudeen sex år senare den 17 juni 1702
uppläste sin andra underdåniga fägnesång i Åbo akademi,
var situationen helt ocli hållet förändrad. Hvad han
redan i sin förra sång hade befarat på grund af „the
silfver-haår, them stort bekymmer på thet höga hufvud sådt",
inträffade snart. Redan år 1697 slutade Karl XI sin af
Rudeen så högt prisade fredliga regering, och det räckte
ej länge därefter, innan de hotande krigsmolnen från det
öfriga Europa, hvilkas fara han redan påpekat i sin dikt,
äfven urladdade sig öfver Sverige. Det stora nordiska
kriget tog snart sin början, och det är under intrycket
af Karl XII:s första lysande och underbara segrar
Rudeen skrifvit sin fägnesång. Detta har gifvit hans nya
oration en helt annan karaktär. Yar det freden han
främst prisacte i sitt förra kväde, så är det Karl XII:s
bragder, som här utgöra hufvudämnet. Dessa bragder
voro sä öfverväldigande, att de gifvetvis måste uppfylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
