- Project Runeberg -  Torsten Rudeen : ett bidrag till karolinska tidens litteratur- och lärdomshistoria /
173

(1902) [MARC] Author: Arvid Hultin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Finska Helikons fägnesånger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Finska Helikons fägnesånger.

173

Men trots all denna stora ocli lätt förklarliga
beundran för konungens hjältedater, hvaråt dikten gifver
uttryck, är dock skaldens innersta önskan, att kriget snart
måtte upphöra, att konungen skulle återvända till sitt
rike och freden åter slutas. At dessa känslor gifva
slutstroferna ett uttryck, som ej kan missförstås:

O! Himlen unne mig Tin återkomst förbijda?
Kanskee vid gläder Tijd iag kan mer lycklig blij,
Och Tig en Seger Crants med bättre Hand-Lag vrijda,
An hvad iag illa nu bland hopp och skräck måst gij.
Hvem kan i thetta Stånd Tin Dater rätt berömma?
Hvem kan, som sofva måst bland ijs, om ßoser drömma?

Vårt Hierta slår, så snart vij spörja hvad Tu vågar,
Vij t roo väl, att vår Gud, til tlien Tu sätter lijt,
Bär sorg och vård för Tig i thessa sväfvand lågar,
Och hemledsagar Tig, som han ledsagadt tijt.
Lell kan ey utan Sorg en trogen Kärleek vara:
Ty önskas intet mer, än see Tig uhr all fara.

O! ädla Frid, när vill Tu til oss åter’lända?
Tu gyldne Frid, som mer än tusend segrar är.
Gud ville doch en gång then dagen till oss sända,
Som nu vår Konung, och med honom friden bär,
Och sätter Krig i band med tusend fasta knuter,
Så slötes all vår Sorg, som sig min Sång nu sluter!

Denna sist anförda strof är ägnad att visa, huru
orätt Elmgren dömde, då han påstod att Rudeen i sin
sång öfver Karl XII undertryckte sin fredskärlek och
yrkade raka motsatsen af hvad han framhållit i sin
tidigare fägnedikt, hvilket Elmgren framhaller som ett drag
af lycksökeri1). Rudeens ståndpunkt tyckes oss vara
helt oförändrad. Där är visserligen mycken entusiasm
för Karl XII:s segertåg, men på långt när ej. samma
öf-verdrifter som i de samtidiga svenska segersångerna, och
lian hyllade icke Karl XII som den krigiska eröfraren,
utan som fäderneslandets försvarare mot trolösa fiender.

J) Lännetär, IV s. 59.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:37:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rudeen/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free