Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Finska Helikons fägnesånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Torsten Ritdeen.
Rudeens sånger voro omtyckta ännu under den
Dalinska perioden och under frihetstiden öfverhufvud.
Såsom i inledningen nämndes, började Carlsson sin
antologi med Rudeens fägnesång öfver Karl XI och
meddelade äfven sången öfver Karl XII i sin helhet. I
Sahlstedts samling af verser finner man visserligen ej några
utdrag från dessa dikter, men i sina »Tankar om
Vitterhetsarbeten" citerar han vackra tankar ur desamma och
säger, att de »kännas måst igän ibland de gamla såsom
snille-foster af Rudeen" *).
Under den gustavianska tiden, när en ny och
konstnärligare form efter franska mönster vann insteg i det
svenska hjältekvädet, trädde den karolinska tidens s. k.
heroiska dikter i skuggan, och så äfven Rudeens. Sedan
dess ha de blifvit glömda af allmänheten och merendels
omildt bedömda i litteraturhistorien. Jag tror dock, att
samtidens omdöme ej var på villospår. Rudeens kväden
intaga otvifvelaktigt på grund af anförda förtjänster ett af
de främsta rummen bland den tidens många konungssånger.
Utom Helikons sånger har man från samma tid äfven
ett antal grafskrifter af Rudeen. Också i dem möter man
genljud af tidens stämningar. I ett griftkväde öfver fru
Brita Lillienstedt, född Cronhjelm (1697) talar han om
den sorgliga tiden, då alla kinder ännu badade i tårar i
anledning af konungens frånfälle. Och i en sång öfver
kyrkoherden i Korpo mag. Georg Prytz (1700) klagar
han öfver att friden har farit ur vårt land:
När tvedrächtsanden allt har tändt i lust att strijda,
När trumman lag och rätt med friden flychtig giör,
När man från hvarie knut svärd, skräck och skada spör,
Tycks, hvem först bergad bl i jr, ha himlen på sin sijda.
Denna betraktelse återkommer sedermera icke sällan i
grafskrifterna under Karl XH:s tid2).
1) Anf. arb. s. 142, 147, 184, 198.
•) Abr. Sahlstedt anför denna strof som bevis på huru Ciceros
tanke: silent leges inter arma „kan utan utkrusning och behag ökas
och utvidgas". Tankar om Vitterhetsarbeten s. 346 och följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
