Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Finska Helikons fägnesånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finska Helikons fägnesånger.
179
Man finner äfven häraf, huru tidens stora händelser
i allt högre grad begynte sysselsätta Rudeens poetiska
fantasi. Flertalet af hans grafskrifter från denna tid
innehålla för öfrigt intet nytt uppslag, som i någon nämnvärd
grad vore ägnad att förändra den karaktäristik jag redan
tidigare gifvit af hans hithörande diktning.
Märklig, ehuru ganska litet känd och omtalad, är dock
sången På Hartvich von Gelderns graf\ som visar en
alldeles ny humoristisk ådra i Rudeens skaldskap, hvilken
tyvärr endast sällan möter oss i hans dikter. Det är den
uppfriskande bilden af ett gammalt original, som
framträder ur denna karaktäristiska minnessång:
Han har sin verld igenom gådt
Med ålderbögda fötter,
Och ändtlig här sin hvijla fådt,
När han af åhr var trötter.
Han smidde stundom stor förslag,
Som vidt utseend* hade,
Men ey at bringat, för een dag
I blöt sitt hufvud lade.
Med Herrar fick han språka fritt,
Men kan skee sällar varit,
Och han ey stundom gått för vidt
Och brorskap effterfarit.
Rhabarbar giord’en stoort förtreet,l)
Den purgatifve krydda,
Med durchlopp båd* af mynt och vett,
Hans pung och hiärna brydde.
Doch rijk han i sin armod var,
Ty den ey rijkast skattas,
Som land ock borgar innehar,
Men den, hvem inthet fattas.
Han åtte sådan roligheet
Uti sitt mörcka näste,
Som sällan sig infinna veet
I liusa Slott och fäste.
Vid hvilcket bord, som spiste bäst,
’) H. v. Geldern var, enligt Lindestolpes „FärgekonstM bekant
for en „RhabarbaromaniaM, hvarpå äfven Rudeen syftar i sin dikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>