Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Finska Helikons fägnesånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Torsten Ritdeen.
Han frij förtäring hade,
Giord alldrig n&gon sorgse gäst,
Men alla medh sig glade.
Han tog till goda hvad han fick
Och alltijd väl uttydde.
Fast stundom mot förmodan gick
Och skalckar honom brydde.
På gatan sågz han stundom gå
Ock med sig sielfvan språka,
Ock stundom efter fåhlar twå
I kärran krokot åka.
Men I, förnehma landzens möör,
Hvad sorg hos Ehr lär vakna,
Att eder trognast älskar döör,
Hvars tienst I nu måst sakna,
Er Hartvich blijr ev hos Ehr nielir,
Ehr tröskell mer ey vällsar,
Ey effter ehr i fenstren seer,
Eli* med sin bäfver liällsar.
Er Gelder är af döden fäld,
»Skall ingen mer besvära,
Uhr grafven, hur han är förstäld,
Vill han dock något lära:
Han lärer det båd stygg och skön,
Den arma med den rijka,
I grafven niuta samma löön,
I)e blij von Geldern lijka.
Han lärer ock (hvad knapt nå’n tror
Fast hvar med sig det finner:)
Att dårskap hoos oss alla boor,
Fast deelt till melir och minner.
Dikten är onekligen anmärkningsvärd för sin tid, och
professor Wrangel framhåller med rätta att „förf.
påminner här icke så litet om fru Lenngren i några af hennes
småstycken" *). Det är endast att beklaga, att Rudeens
sångmö ej oftare fick tillfälle att framträda i denna
humoristiska genre, hvari den visade sig så till sin fördel.
’) „I)et Carolinska tidehvarfvets komiska diktning44 s. 133.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
