Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Torsten Rudeen såsom riksdagsman och prästeståndets talman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Torsten Rtideen
ändan synes nödigast, att handelen kommer i fri g&ng, monopolier
afskaffas, at flere måge få nytta af det som en och annan familia
under sig dragit. Och sidst måtte man anhålla, at fridén inå
befordras"
Innan ständerna åtskildes, blefvo också dessa
klagomål ocli önskningar i särskilda skrifvelser öfverlämnade
till rådet. I en af dessa afmålades rikets betryckta läge,
och ständerna uttalade förhoppningen att ånyo blifva
sammankallade, ifall landets välfärd så skulle fordra.
Att detta tydligt markerade försök af 1710 års
utskottsmöte att skaffa sig gehör i landets angelägenheter,
icke kunde vara uppbyggligt för rådet, är påtagligt, och
det sökte i det längsta att utan ständernas medverkan
reda sig med de svåra förhållandena, ehuru landets läge
dag för dag och år för år blef allt mera förtvifladt. Men
när det olyckliga året 1713 inbröt, och underrättelse
ingick om kalabaliken i Bender, konungens fångenskap,
kapitulationen i Tönningen, större delen af Finlands
eröfring m. fi., då måste utomordentliga åtgärder tillgripas.
Konungens syster, prinsessan Ulrika Eleonora,
anmodades att träda i spetsen för rådet, och den första åtgärd
hon var med om, var sammankallandet af ständerna till
den 14 december 17132).
Den uppgift, som nu förelades ständerna, var
densamma som år 1710: att anskaffa penningemedel till
försvaret. Riksdagen gick också utan svårighet in på en
förhöjd kontribution, ehuru enligt andra grunder än dem
konungen anbefallt. Men ständerna betraktade från första
stunden som sin hufvuduppgift att fortgå på den väg,
hvarpå utskottsmötet 1710 redan hade inslagit, och söka
rädda det hotade fäderneslandet från fullständig
undergång. Riksdagens första åtgärd var affattandet af en
skrifvelse till konungen, med anhållan att han ville „ tänka
pà en drägelig fred, att undersàtarne måge få litet respi-
l) Protocollum Coll. Cl. Com. 15/4 1710.
*) R. M. Bowallius, Berättelse om Riksdagen i Stockholm
1713—1714 (Svenska akademins handl. d. 22 s. 211). Malmström,
Sveriges politiska historia, I s. 13 — 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
