Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Torsten Rudeens personlighet. Några drag ur hans enskilda lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Torsten Ritdeen.
PDoctor Iser är död, och berättas Dr Cameen hafva förleden
den 13 erhållit successionen. Hvad H:s Excell.ce om mig behagat
skrifva vid det tillfället, är en ting, som aldrig kommit i min tanka:
och är mig i det anseendet Wästerås och Upsala lijka. Jag har i
Linköping, Gudi lof, min utkomst, och heder större än jag förtient,
och vore af mig, nu på mitt 65:te åhr, och af ålderdoms
bräckelig-heterna redan anfächtad, en dårskap at emottaga, större at önska,
någon annan flyttning än till min äviga hvila; hafvande i alla mina
dagar ingenting varit mig åstundeligare än at blifva Procancellarius vid
någon academia, och mäst i Upsala. Flyttningar hafva med sig många
olägenheter, och ibland them icke then minsta eller snarast
öfver-vundne, at lära känna folcket der man kommer, jag har det nu så
offta försökt, och hafft de besvär dervid, som jag önskar måtte
hä-daneffter blifva tillbaka" ’).
Såsom man finner af ofvanstående bref och af flere
tidigare omtalade vittnesbörd begynte Rudeens hälsa vid
denna tid blifva alltmera vacklande. Rhvzelius omtalar,
att hans „lifskrafter afmattades och förminskades genom en
longlig, dock lindrig sjukdom", som utan tvifvel hade
„förorsakats af hans arbetsamhet för stichtets bästa, och
enkannerligen af thes trägna uppvachtning vid
Riksdagarne", »aldramest vid the tvenne sidsta, tå han genom
ett ståndachtigt sitt Stånds förelysande, såsom ett lius
androm tiente, och sig sielf förtärde". Efter
hemkomsten från 1726—27 års ansträngande riksdag, då krafterna
redan höllo på att svika honom, synes han emellertid äter
repat sig. Men då han 1729 på våren återvände från sin
„longa och besvärliga Yisitation i Norra och Södra Tiust
(tlier ingen Biskop i mansålder varit, som alla
Församlingar Visitera hunnit) och tlier, medelst dagliga embets
sysslor, Catechismi Förhör och andra förrettningar, sina
svaga kraffter än mer utmattat; så — berättar Rhyzelius —
har siukdomen hemligen tiltagit, och ändteligen uti
matthet, matleda och sömnlösa utbrutit, hvilka svårigheter,
ehuru man med all flit sökt at möta och afböja, hafva
dock beklageligen alt mer tilltagit"2). Han öfverlefde
ännu den vackra årstiden, men vid höstens inträde begynte
’) Riksråd. Rudenskölds Brefsamling, Band I anf. dat.
*) Rhyzelius, anf. arb. s. 61—62.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
