Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:o 2. 11—17 Sept. - Varför hör man inte lika bra överallt och när som helst?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
RUNDRADION
PROGRAMBLAD FÖR VARJE VECKA
Utgivare: Ab. Finlands Rundradio. Huvudredaktör: Fil. mag. Erkki Kivijärvi (träffas å byrån vardagar kl. 12—2 e.m.,
telefon 23028). De utländska programmen redigeras av kontorschef Einar Sundström (träffas å byrån vardagar kl. 10—3,
telefon 21 589). Redaktionsbyrå och kontor Alexandersgatan 46, tr. A., 5 tr. upp. — 1 annonsärenden hänvisas till kontoret
(Kamrerare R. R. Ryynänen, tel. 21589). — Prenumerationer mottagas å bladets kontor, å postkontoren samt i närmaste bok-
handel. — Prenumerationspris: till årets slut 28 mk.. sista kvartalet 20 mk. Lösnummerpris: 2mk.
FÖRSTA ÅRGÅNGEN
N:o 2 1927
Varför hör man inte lika bra överallt och när
som helst?
Vi skola i korthet behandla rymdvågen och de
förhållanden, som influera på denna. Studiet av
rymdvågorna har i hög grad stimulerats och aktua-
liserats genom de sensationella resultat som nåtts
vid sändning på de s.k. amatörvåglängderna, alltså
under 150 m. Det har nämligen visat sig möjligt,
att med användande av endast bråkdelen av den
effekt, som erfordras vid vanlig kommersiell sänd-
ning, med amatörapparater uppnå telegrafisk för-
bindelse på oerhörda avstånd, exempelvis Sverige—
Sydafrika, Kalifornien—Grönland o.s.v. Dessa till
synes sagolika resultat kunde icke tillfullo veten-
skapligt förklaras och ännu i denna dag är man
långt ifrån pä det klara med hela förloppet vid kort-
vågssändning. Vad man emellertid säkert vet, det är
attman härharattgöra uteslutande med rymdvågor.
Rymdvågens intensitet är mycket olika för olika
våglängder och antenntyper. Man har tänkt sig,
att de slungas ut i luften eller etern, hur man nu vill
uttrycka sig, och på ett visst avstånd från jordytan
stöter på ett lager elllerskikt, som den ej kan genom-
tränga. Den reflekteras då eller »studsar» tillbaka
mot jordytan, vilken den når först på ett mycket
stort avstånd från sändaren. Man kan få en klarare
bild av förloppet om man tänker på en boll, som
kastas mot golvet i sned vinkel eller ännu bättre
om man erinrar sig hur en solstråle, fångad i en spe-
gel, kan ge reflex i en helt annan riktning, beroende
på infallsvinkeln. Detta ogenomträngliga skikt, som
antages ändra höjd och riktning ideligen, påvisades
först av en fysiker vid namn H ea v i s i d e och
har efter honom fått namnet Heavisideskiktet.
(Uttalas Hevvisajd.) Förklaringen till förekomsten
av detta skikt anser man ligga i den omständighe-
ten, att solljuset »joniserar» den jorden omgivande
atmosfären, så att den kommer att innehålla fria
elektriska partiklar eller laddningar. Dessa partik-
lar hindra radiovågens framkomlighet. Vid mörk-
rets inbrott »avjoniseras» atmosfären närmast jorden
och rymdvågen får då lättare att utbreda sig. Det
är därför som långdistansmottagning är lättare på
natten än på dagen. Det övre skiktet är däremot
fortfarande joniserat, och vågen kommer därför att
reflekteras på förut beskrivet sätt. Var och en, som
praktiserat långdistansmottagning, har säkert nå-
gon gång gjort bekantskap med ett fenomen, som
kallas »fading» (uttalas feiding, ett engelskt ord, som
betyder blekna, mattas av). Att radiosignalerna
periodvis försvagas för att efter en kort stund åter
tilltaga i styrka anses bero därpå, att det mystiska
Heavisideskiktet ändrar läge och på så sätt varierar
vågens infallsvinkel.
Men teorien om vågornas reflexion mot Heavisi-
deskiktet räcker icke på långt när att förklara alla
de fenomen, som äro förknippade med rymdvågens
utbredning. Det har exempelvis påvisats att »jord-
magnetismen» spelar en m)’cket viktig roll härvid.
Det visar sig därvid, att man har att vänta sig olika
resultat vid vågens utbredning parallellt med eller
vinkelrätt mot den magnetiska meridianen. Feno-
men sådana som oregelbunden vågfront eller en
korkskruvsliknande vridning av vågen uppkomma
på detta sätt.
Det finns ett otal andra teorier rörande rymd-
vågens färd genom eterhavet, alla mer eller mindre
sannolika. Man förstår ju lätt, att det erbjuder
oerhörda svårigheter att på rent praktisk väg nå
fram till några tillförlitliga fakta. Men med veten-
skapens hjälp och med ledning av det väldiga under-
sökningsmaterial, som så småningom kommer att
bli tillgängligt, skall man utan tvivel förr eller senare
nå fram till en definitiv lösning, och vi hava då med
säkerhet att vänta oss revolutionerande framsteg pä
sändareteknikens område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
