- Project Runeberg -  Rundradion : programblad för varje vecka / 1927 /
5

(1927)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:o 5. 2—8 Okt. - Våglängder och avstämning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RUNDRADION
PROGRAMBLAD FÖR VARJE VECKA
Utgivare: Ab. Finlands Rundradio. Huvudredaktör: Fil. mag. Erkki Kivijärvi (träffas å byrån vardagar kl. 12-2 em.,
telefon 23028). De utländska programmen redigeras av kontorschef Einar Sundström (träffas å byrån vardagar kl. 10—3,
telefon 21 589L Redaktionsbvrå och kontor Alexandersgatan 46, tr. A., 5 tr. upp — I annonsärenden hänvisas till kontoret
(Kamrerare R. R. Ryynänen, tel. 21589). — Prenumerationer mottagas å bladets kontor, å postkontoren samt i närmaste bok-
handel — Prenumerationspris: till årets slut 28 mk.. sista kvartalet 21 mk. Lösnummerpris: 2mk.
FÖRSTA ÅRGÅNGEN
N:os 1927
Våglängder och avstämning.
tlur åstadkommer man att sändaren utskickar
vågor av just önskad längd? frågas i »Radio-
lyssnaren». Jo, man reglerar det som bestäm-
mer vågornas längd, nämligen frekvensen. Man
justerar frekvensen så, att den motsvarar av
den önskade våglängden. Då kommer av sig
själv nästa fråga: vad är det då som bestämmer
frekvensen? Svaret lyder: Det är storleken av i
sändarens svängningskrets ingående kapacitet och
induktans. För att den elektriska energi,-som till-
föres sändaren skall komma i svängning och däri-
genom giva upphov till elektriska vågor, fordras en
svängningskrets. Denna innehåller alltid dels en
kapacitet, eller, som den vanligen kallas, en konden-
sator, dels en induktans, vilken vi vanligen kalla
spole. Antennen kan ibland ingå som en del av
svängningskretsens kapacitet, ibland utgör anten-
nen tillsammans med en ny spole en fristående krets,
till vilken den ursprungliga svängningskretsens ener-
gi överföres.
Ju större kapaciteten och induktansen i sväng-
ningskretsen är, desto långsammare svänger ener-
gin, desto färre vågor avskiljas sålunda per tidsen-
het och desto större blir således våglängden. Ju
mindre värde de båda storheterna ha, desto
hastigare svänger energin, eller, som vi ha lärt oss
att det heter, desto större blir frekvensen och
desto kortare våglängden.
Efter som frekvensen är beroende på både kapaci-
tetens och induktansens storlek, följer därav, att
man i och för frekvensens reglering kan förändra an-
tingen båda eller blott endera. Man kan således i
svängningskretsen insätta både en variabel konden-
sator och en variabel induktans, eller ha fast induk-
tans och variabel kapacitet, eller slutligen fast kapa-
citet och variabel induktans.
En variabel kapacitet eller kondensator ha de
flesta sett. I allmänhet utgöres den ju av tvenne
system från varandra isolerade plattor, vilka kunna
vridas mer eller mindre in mellan varandra. Ju mer
de rörliga plattorna vridas in mellan de fasta, desto
större blir kapaciteten. Även andra utföringsformer
finnas, t. ex. plattor, som närmas till eller avlägsnas
från varandra.
En variabel induktans känna även deflesta appa-
ratägare till. En dylik kallas variometer, och består
vanligen av tvenne spolar, som kunna vridas inuti
eller ibland över varandra. Då spolarnas läge är så-
dant, attresp. induktanser addera sig till varandra
är variometerns induktans störst, vridas spolarna
åter så, att förhållandet blir det motsatta, är vario-
meterns induktans minst.
Båda de nu beskrivna instrumenten återfinnas
i de vanliga mottagareapparaterna och konstruktio-
nen av de i sändaren skiljer sig icke i princip där-
ifrån, endast beträffande utförandet, vilket känne-
tecknas av större yttre mått och kraftigare mate-
rial.
Med tillhjälp av de nu beskrivna apparaterna ju-
steras nu frekvensen i sändarens svängningskrets;
sedan den krets, däri antennen ingår, avstämts på
alldeles samma sätt, går den svängande energin över
dit och utstrålar därefter i form av elektriska vågor.
Då dessa nå mottagarens antenn upptar denna en
del av dem, varigenom en viss mängd energi börjar
svänga i densamma. För att största möjliga energi-
mängd skall upptagas, måste mottagaren vara av-
stämd för just samma frekvens som sändaren, och
detta gör man, som vi alla känna till, genom att an-
vända en därför lämplig spole och justera den va-
riabla kondensatorn, eller ibland endast med till-
hjälp av envariometer. Då mottagaren är avstämd
för samma frekvens som en viss utsändningsstation
säger man, att den är inställd för just dennas våg-
längd. I stället för uttrycket våglängd kunde ju så-
ledes lika väl användas uttrycket frekvens. Detta
görs också ibland. I Amerika börjar man mer och
mer allmänt beteckna stationerna med deras fre-
kvens i stället för våglängd. I stället för att säga, att
en viss station sänder med 300 meters våglängd, an-
(Forts. till s!d. 9.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:37:42 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rundradion/1927/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free