- Project Runeberg -  Rundradion : programblad för varje vecka / 1927 /
21

(1927)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 2—8 Okt. - Den fjärde tyska radioutställningen - Vad man säger om oss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21
Vad man vid en rundvandring mellan de utstäl-
lande firmornas stånd särskilt lägger märke till, är
en allmän strävan att komma bort från det bihang
till rörmottagare, som heter batterier och ackumu-
latorer. Nätanslutning synes vara dagens lösen
inom tysk rundradio, och nätanslutningsapparater
av alla typer dominera. Som en direkt följd härav,
finner man sålunda flera nya rör, som matas med
växelström som glödström.
Under hela den tid utställningen varar, utsändas
ett flertal föredrag i radiofrågor, vilka i första rum-
met äro avsedda för den stora massan av lyssnare,
och som hållas av de främsta kapaciteterna inom
resp. områden. Berlins sedvanliga eftermiddags-
konserter spelas också på utställningen, i Haus der
Funkindustrie, och kunna sålunda »övervaras» inte
endast av radiolyssnarna utan även av utställnings-
besökarna.
¥
Vad man säger om oss.
BREV FRÅN VÅRA LYSSNARE.
En aktad musikkännare i huvudstaden skriver
till oss bl. a. följande:
»Som bäst sitter jag och lyssnar till min Superhet,
som på det förträffligaste återger den förträffliga
musiken, serverad av »vår orkester». Man har en
behaglig trygghetskänsla visavi prestationerna.
God och gedigen smak vid urvalet, känsla utan falsk
sentimentalitet, säkert träffade tempi och framför
allt tekniskt klanderfritt utförande, inga orätt spe-
lade noter, inga falskt tempererade toner. På ett
fördelaktigt sätt skiljer den sig i alla dessa avseen-
den från mycket av vad man får höra i sin apparat,
t.o.m. utifrån.
Man kan med allt skäl vänta sig mycket av fram-
tiden på grund av de framsteg man nu redan be-
vittnat. Där har redan kommit en hel del av vår
kända »sisu» in i rytmiken och vad agogiken beträf-
far, så kan man även konstatera en fortgående fri-
görelse från den akademiskt tråkiga, sterila korrekt-
heten mot större spontansitet och djupare improvi-
satorisk själfullhet.
Självfallet är målet — den ex tempore nyska-
pande inlevelsen i det andliga innehållet och det
intuitiva uppgåendet i den säregna karaktären hos
varje enskild komposition, ja hos varje sats, varje
takt, varje enskild ton i takten — tillräckligt av-
lägset för att sporra till ett ständigt fortsatt strä-
vande mot fördjupning och liv. Det är som bekant
en lång, lång väg till Tipperary, då icke två takter,
icke två fjärdedelar inom samma takt, äro identiskt
lika i fråga om styrka och längd, med andra ord då
all »omusik» är bort eliminerad ur musiken av kun-
nandet och inspirationen.
Detta lyckas ju endast någon enstaka gång för
de allra största genierna och då i förbund med en
intresserad, medskapande publik. Det är självfallet
icke någon lätt sak för en radioartist att inför ett
avlägset och osynligt — om också talrikt och tack-
samt — auditorium, suggerera sig den rätta podie-
och ansvarskänslan. Han kan emellertid vara över-
tygad om attögon lysa upp vid varje rytmisk uddig-
het och vid varje fyndigt träffad agogisk finess,
vare sig det gäller klassisk eller modärn musik, vare
sig det gäller dans att dansa efter eller endast att
njuta av såsom föredrag. Inom den krets som jag
här har nöjet och äran att företräda ha vi verkligen
livligt uppskattat varje framsteg såväl i tekniskt-
klangligt avseende som också i fråga om levande
rytm och agogik i utförandet. I egenskap av gam-
mal kritiker känner jag fingrarna klia på mig och
umgås med planen att i någon våra större dagliga
tidningar periodiskt låta radiofolket få en känsla
av att de spela för tacksamma och uppmärksamma
öron, i fall jag därmed kan gagna den goda saken
och befordra samarbetet mellan de presterande och
de annammande.»

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:37:42 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rundradion/1927/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free