- Project Runeberg -  Rundradion : programblad för varje vecka / 1927 /
6

(1927)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 9—15 Okt. - Interferensstöringar - Omslagsbilden - Indianer i radio - Riskabla apparater - Besk kritik - Shakespeare om barnens timma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6
Även kristallyssnare kunna åstadkomma obehag-
liga störingar för sina grannar. Den som sitter och
»leker med nålen» för att uppsöka en ännu känsligare
punkt stör sina grannar alldeles oerhört. När nålen
flyttas på kristallen höra grannarna skrapande och
knastrande ljud i sina telefoner och högtalare. Detta
beror på att mottagaresystemets dämpmotstånd va-
rierar med olikakristalltryck och kommer mcttagare-
systemet att sluka åt sig mer eller mindre av den
framstrykande vågen, som därför »moduleras».
I detta sammanhang vilja vi slutligen även på-
pekade interferensstöringar som härröra från radio-
stationernas s.k. övertoner. En radiostation utsän-
der icke blott energi på en enda våglängd utan även
på våglängder, som äro hälften, tredjedelen, fjärde-
delen o.s.v. av grundvåglängden. Dessa vågor äro
som regel så svaga ,att de ha ringa räckvidd, men
kunna höras mycket bra i stationens omedelbara
grannskap. Det är således inte mottagarens fel om
en rundradiostation, vars våglängd angives till
exempelvis 1200 meter även höres på 600, 400, 300
o.s.v. meter. (R.-A:n.)
¥
OMSLAGSBILDEN
återger i dag Ernst Lampans kännspaka drag. Vi
få höra den briljanta kåsören den andra fredagen
i varje månad kåsera över olika kulturfenomen.
INDIANER I RADIO.
Med en viss spänning spände jagpå mig radiolu-
rarna häromdagen. Det skulle nämligen bli indianer
i radio. Och mycket riktigt! Jag hade knappast
hunnit få lurarna för öronen förrän jag fick höra
ett förfärligt indiantjut: »0000-uuu-iii-iii-uuu-000.»
Det var verkligen krigsstämning. Och så säger man
att radion inte kan ge full illusion! Jag greps av
extas, högg tag i en papperskniv och en linjal och
började en vild krigsdans, så att »språklådan» ryck-
tes med i galoppen och hängde och dinglade om-
kring mig som en vit mans skalp. »Qooo-uuu-iii-iii-
uu-oooh-rrr», tjöto jag och radioapparaten i ädel
tävlan. Min ungdoms indianberättelser fingo nytt
liv. Såhär måste Buffalo Billha känt sig, då han på
prärien överfölls av hundratals tjutande rödskinn.
Jag greps av krigsyra. Som en ny don Quixote gick
jag till anfall mot stolar, bord och piedestaler och
gav mig inte förrän jag hade skalperat en marmor-
byst av Mozart. Men då högg min tomahavk i sten.
De vilda tjuten i radion sporrade mig till nya dåd
och jag skulle just hugga in på en bokhylla med en
massa röda skinnryggar, då grosshandlare Anders-
son, som bor i vånigen under, rödare än det rödaste
rödskinn, störtade in och bad mig att för gulds skull
sluta upp med att öva charleston innan hans tak
störtade ner. Taklampan hade redan fallit och sla-
git hans svärmor i huvudet.
Grosshandlar Andersson är stark och lyckades
med milt våld befria mig från radiolurarna. Han
visade sig mycket vänlig mot mig. Om det nu be-
rodde på episoden med svårmodern. Han tog mig
till och med ner i sin våning för att visa mig den nya
radioapparaten. Det var en stor 4-rörsmottagare
med återkoppling. Och där satt yngste sonen och
fabricerade tjut, som kunde komma en indian att
blekna av avundsjuka.
Och det håller han på med ännu. Jag vågar inte
be honom sluta. Han har nämligen licens.
Charles Tån (i R.-A:n).
RISKABLA APPARATER
Den besökande: »Jag har hört att er man köpt
sig en ny radioapparat. Hur klarar han sig med
den?»
Värdinnan: »Jo, för all del, barnen ha fått börja
vara närvarande nu, när han lyssnar.»
BESK KRITIK.
Rundradiostationen i Melbourne mottog en dag
följande måttligt artiga utgjutelse.
»Vi tycka absolut bäst om radio-orkestern, men
vi skulle vara Eder synnerligen tacksamma, som
Ni ville publicera mer detaljerade program, så att
man kan veta, närmusiken börjar. Den är nämligen
ofta nog sådan, att vi inte med bästa vilja i världen
kunna avgöra, om det är radio-orkestern vi höra
eller om det är atmosfäriska störningar!»
SHAKESPEARE OM BARNENS TIMMA.
»Snälla tant, var tyst.»
¥
Obs.! Lös radiolicens! Obs.!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:37:42 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rundradion/1927/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free